För tänk så häftigt det är med dofter. För min del är det nog det sinne som påverkar mig mest, som allra tydligast väcker minnen till liv.
Då och då känner jag doften av morfar. Han hade ett särskilt rakvatten som jag så starkt förknippar med honom att jag nästan reagerar instinktivt med ilska när någon ”har tagit den.” När doften når mig är jag tillbaka vid middagsbordet hos mormor och morfar. Alltid med vit duk och linneservetter. Jag hade fått ett gult, krulligt presentsnöre i servettringen för att veta att just den lilla mörka träringen var min. Vi barn förväntades uppföra oss fint, det var morfar noga med, samtidigt busade han tills vi vred oss av skratt.
Om jag någon gång öppnar en burk färdiga köttbullar i gräddsås till en snabb lunch så är jag raskt tillbaka i en röd segelbåt ute på Vättern. Min pappa lagade aldrig mat, men när vi var på sjön kunde han då och då värma köttbullar och koka potatis i köket nere i kabyssen. Det luktade på ett särskilt sätt och smakade förstås ljuvligt där vi låg för ankare vid någon ö.
För att inte tala om en ny katalog från till exempel Ellos! När den kom med posten var det alltid lika spännande. Än i dag trycker jag in näsan bland sidorna när ett tjockt magasin eller katalog dimper ner i brevlådan. Det doftar nytt, oläst, spännande. Jag minns exakt när jag och min bästis kröp ner i mina föräldrars dubbelsäng en gång när hon sov över och kryssade för allt vi skulle beställa hem i julklapp till nära och kära. Jag tror att mamma fick kläder och skor för 24 000 kronor det året. Tur att vi var omyndiga!
Att komma hem till mamma doftar just hemma. Trygghet, värme. Att komma hem till mormor doftar rent, tjocka mattor, skratt och fina, värdefulla historier. Kan en historia dofta? Jag tycker det.
Att komma hem till mitt eget hus doftar lugn men också tvättstuga, dammsugning, täljstenskamin och avslappning. Min lille son doftar Slottsgränd som är hans förskola. Han luktar leksaker, god mat och lite varmt av mycket lek. Min stora son luktar numera förskoleklass; en blandning av kritor, papper, klassrum och grus från rastens fotbollsmatch.
Jag älskar hyacinter, pepparkaksbak och nykokt skinka och längtar hela året till decembers dofter. Det är höjdpunkternas höjdpunkt för sinnet. Men det som ligger framför oss är inte heller så dumt. Regn mot asfalt. Fuktig gräsmatta. Jord. Fjolårslöv. Tussilagon luktar lite fränt. Krokus, vitsippor och blåsippor bara svagt ... Och ljuset som dröjer sig kvar allt längre på kvällarna, fågelkvitter, rosa himmel, nyvaken grönska ... Ni vet. Så doftar våren.