Välkomna till första februarinumret av Bostad. Mitt allra första nummer som redaktör. Det är en ära att få ta över stafettpinnen efter Åke Alvin.
Att arbeta med en bilaga är speciellt. Jag har tidigare varit redaktör för Correns och NT:s helgbilaga Paus och jobbar numera också med tidningen Mera Linköping. Det blir lite som en familjemedlem kan man säga, som en bebis som man vill omhulda och värna och ge det bästa man kan.
Åke har bäddat väl för den lille och både i det här och kommande nummer har han gjort inspirerande husesyner. Därefter lovar jag fortsätta i samma anda med spännande hemma-hos-reportage och möten med intressanta människor.
Så till det här med drömuppdraget. Det finns två saker, två intressen, som ligger mig varmt om hjärtat. Det ena är sport, det andra är inredning. Att arbeta halva min tid på sportredaktionen och resten som redaktör, ja det blir för mig en drömvardag.
Idrotten har hängt med genom hela livet. Sedan 7-årsåldern och fram till lite före 30 tillbringade jag så mycket tid som möjligt på badmintonbanan. Det gör jag gärna även i dag, men kombinerar också med segling och skidåkning.
Intresset för inredning och hemmapyssel har mera vuxit fram. När jag var liten ägnade jag hela dagar åt att möblera om mitt rum hemma i Motala. I fönstret hade jag skott av gröna växter som jag stulit (för det ska man) hemma hos mormor. Det var mest ampellilja och vandrande jude. Kanske någon sköldpaddstuva. De stod drösvis i små glasvaser och jag förde noggrant dagbok över deras framsteg.
När jag flyttade hemifrån urartade intresset. Så här i efterhand kan jag undra vad folk som kom på besök tänkte. Jag minns en gång när jag stolt räknade in över 70 växter i köket i min lägenhet. När de hotade att växa ut över matbordet bar jag in dem i sovrummet och lät djungeln härja fritt intill sängen. Vi hade säkert bra luft, men snyggt, det var det inte!
Nja, det lite mer nyanserade – normala kanske rent av är ett bra ord – inredningsintresset har kommit på senare tid.
Numera har jag dock en annan svaghet som hotar att ta över. Stjärnor! Inte vilka som helst. De måste ha rätta knycken, rätta touchen och känslan… Det ska jag berätta om i en annan krönika.
Väl mött!
Förresten; en extra stjärna till den som tipsar om ett inredningsreportage med sportvinkel. En ombyggd gymnastiksal kanske. Eller ett gym i källaren? Hör av er!