Det här är ett särfall, jag inser det. Naturligtvis har mäklarna koll på sina objekt och åtar sig i vanliga fall inte visningar av något som är ostädat och rent läbbigt.
Men det var i alla fall vad som hände oss. En stuga i Sälen hade länge stått på önskelistan och efter en hel del sökande hittade vi det vi drömt om. Perfekt läge, lagom stor, okej prisklass.
Vi bokade in en privat visning och åkte till Sälen tur och retur över dagen.
Mäklaren mötte på parkeringen med kontraktet utskrivet och klart.
Redan när vi öppnade ytterdörren slog doften emot oss. Lite unket, dammigt på något sätt. Och inte blev det bättre av att det klibbade under fötterna när vi klev in i själva allrummet.
Men faktum kvarstod, vi gillade planlösningen, den pyttelilla bastun med fönster och utsikten mot backarna. Och som sagt, läget var toppen. Lite fläckar och lite damm rår man ju lätt på, tänkte jag och planerade för en rejäl storstädning.
Men sedan gick det liksom överstyr med snubbigheten. När vi öppnade ugnsluckan stod där en gammal stekpanna med stelnat flott och ett par skivor skrumpnad bacon.
Plötsligt klibbade det ännu mer under strumporna. Den skamfilade känsla som jag först tyckte var lite hemtrevlig kändes svår att ens renovera bort.
Visst, det hade säkert gått bra. Lite färg och ett par ingrepp med verktygen här och där och stugan hade kanske kunnat bli vad vi sett framför oss från början.
Men det hjälptes inte. Smutsen grodde sig in i medvetandet. Vad var det egentligen som kletade i nåtningen mellan golvplankorna? Skulle övriga pannor och kastruller någonsin kännas helt rena? Madrasser och extrakuddar – var de lika illa omhändertagna som köksinredningen? Usch.
Mäklaren rynkade på näsan lika mycket som vi. Vad skulle hon göra? Erbjuda sig att städa? Ringa dit den nuvarande ägaren och kolla hur länge sedan det var de käkat bacon?
Nej, vi valde att fundera ett extra varv över en lunch, men det var inte svårt att få henne att förstå varför vi tackade nej.
Hur det gick till slut?
Tja, på något sätt kanske vi hade hjälp av en panna mögellurvigt bacon ändå. Just som vi satt där vid lunchbordet och ändå våndades lite över köpekontraktet ringde min telefon. En bekant hemma i Motala hade på något sätt hört talas om att vi letade stuga i Tandådalen. Han hade en till försäljning. Samma område, samma typ av stuga bara ett par år yngre och något närmare backen. Därtill väldigt mycket renare.
Ibland kommer hjälpen från oväntat håll.