– Kan man ha det här till nånting annat? Det är så jag tänker när jag får syn på något. Jag älskar att använda saker till annat än det är tänkt för, säger Inger och pekar på ett vinställ som fått bli tidningskorg. Strax intill står ett bastant bokskåp, som inte bara rymmer böcker utan också en tavla. Bredvid skåpet står ett litet bord med en stilig fotogenlampa innanför en lysande ljuskrans.
– Ljuskransen ska man nog egentligen ha i fönstret, men jag tyckte den passade bättre här. Och den där fotogenlampan, den hittade jag på auktion. Det är ett barndomsminne, den fanns på Väsby sommarhem när jag var med i Goda kamrater, det som var baptisternas scoutkår.
Lämnade landet
Det visar sig att det finns en historia att berätta om allting som finns i det stora vita rummet, med dess höga, vackra fönster, stuckatur och ståtliga kakelugn. Och en särskild anledning till att Inger sedan ett år bor i hjärtat av Norrköping, efter fyra år ute på landet. Eller rättare sagt – det finns tre anledningar.
Det är syskonen Molly, Maja och Marley, tre av Ingers älskade barnbarn. Efter att deras mamma Pernilla hastigt avlidit när Marley var fyra månader, bodde de med sin pappa i Dominica innan de återvände till Sverige i juni 2013 och flyttade in hos mormor Inger i hennes hus några mil utanför Norrköping.
Sen var det det här med kompisar och fritidsaktiviteter. Det blev ett skjutsande hit och dit, till den dag då Inger ringde upp fastighetsbolaget Magnentus. Kort därefter skrevs kontraktet för fyrarummaren på 136 kvadratmeter. Kvar i huset på landet blev möblemanget och inredningsjakten började. Fast mest har det handlat om det som Inger gillar bäst – begagnat bohag.
Fåtölj för 100 kronor
Bästa fyndstället utnämner hon Hela människan till, med sina lokaler på Fiskebyvägen. Det mörka bokskåpet, till exempel, det hittade hon där och betalade 300 kronor för. Till soffgruppen, Ektorp från Ikea, hittade hon både den rejäla soffan och en fåtölj.
– Soffan fick jag för 300 och fåtöljen gav jag 100 kronor för. Sen åkte jag till Ikea och köpte ny överdragsklädsel, säger hon.
En annan fåtölj med fotpall gav hon 175 kronor för. På väggen bakom fåtöljen hänger en färgglad tavla. Den är en överraskning från goda vännen Gunilla Dahlgren, ett fruntimmer som är flink med både pensel och penna.
– Hon gav mig den i födelsedagspresent. Hon hade varit hemma hos mig på landet i smyg och målat av utsikten över sjön.
Vill ha mycket svart
Vid fönstret har Inger sitt hemmakontor. Ett begagnat skrivbord blev som nytt med hjälp av lite färg. Bredvid står ett litet skåp, som följt med Inger i alla hennes flyttar. Nu rymmer det hennes fakturor, men från början var det hennes mammas.
– Hon hade det när hon var tyglagerska på Järvens yllefabrik, det stod bredvid hennes arbetsplats, alla arbetarna hade sådana skåp.
Ett svart piano står mot en av väggarna, det lämnade förra hyresgästen kvar. Där ovanför hänger en ljusstake i form av ett sjömärke.
– Den fick jag av Marley i julklapp, han har gjort den i slöjden.
Lägenheten består av ett stort vardagsrum, ett rejält kök, en möblerbar hall, som också fungerar som Ingers sovrum och så tre sovrum.
– Det största fick Molly, hon är ju äldst och den som har mest kompisar hemma.
I hörnrummet med blommig tapet står en bred säng, där gaveln prytts med färgglada fåglar och en ljusslinga. Det är Molly själv som valt sitt möblemang, precis som hennes syskon gjort i sina rum. Marley föredrar att ha det mesta i svart medan Maja satsat på turkost.
Trettonde bostaden
Sovrummen vetter mot gården liksom köket, där en dörr leder ut till en balkong, modell mellanstor. Men nu är det en tisdag i februari och på det rejält tilltagna köksbordet har Inger dukat upp med semlor och stora kaffekoppar.
– Det här bordet kostade 200 kronor, det tycker jag är bra, säger hon belåtet och pekar på en vit hylla vid fönstret – och den där var i turkos och kostade 50 kronor.
Runt bordet ryms ledigt tio personer, perfekt när dottern Gabriella med sin man och två barn och dottern Jennifer med sin sambo kommer hem.
Inger räknar efter och kommer fram till att det här måste vara hennes trettonde bostad sen hon flyttade hemifrån som 20-åring. Hon har bott i slott och koja (läs herrgård respektive en etta på 19 kvadratmeter) och vet det mesta om hur man gör det hemtrevligt.
Precis innanför ytterdörren ligger en liten matta med ett budskap. Det lyder ”Borta bra men hemma bäst”. De orden kunde Inger lika gärna ha sagt själv.
– Oh, ja! Det känns som om jag bott här mycket längre än ett år. Det blev ett helt nytt liv när vi kom in till stan.