Evert slår upp dörren och trycker kontakten i ett uttag i väggen. En bygglampa lyser upp den drygt fem kvadratmeter stora boden. Längs väggarna har Evert byggt långa hyllor i trä från golv till tak. Alla är till bredden fyllda med kaffekoppar. Hundratals, kanske tusen rent av...
– En del är rätt vackra, säger Evert och lyfter försiktigt en vit kopp med lindblomsgrön bred bård.
Onekligen.
Det är konstverk han har samlat på hyllorna i de små uthusen på tomten i Ånestad, strax utanför Linköping. Tunt, skirt porslin, de allra flesta blommiga. Liljekonvaljer, rosor, blåklint, en orange retroblomma som Evert egentligen tycker är ful, tussilago, tulpaner... Här finns säkert hela floran för den skarpsynte.
Evert, som blev 89 i år, har inte alltid varit en kaffekopps-hamster. Det började egentligen för 25 år sedan när hustrun Maj-Britt började samla på Hackefors-koppar.
– Vad skulle jag hitta på? Det var ju bara för mig att sätta igång och samla också, säger han. Jag fick dessutom inspiration från min syster som jobbade på Knut Jonssons och sedan Emil Anderssons, det var två porslinsbutiker i Linköping.
Numera är det på loppisar och auktioner som Evert gör sina fynd.
– Jag trivs i den miljön för jag gillar när det är lite rörigt, säger han. Ser jag en kaffekopp så tänker jag ofta "åh, så vacker! Den ska jag absolut ha". Och så köper jag ett dussin om det finns.
Varje kopp på hyllorna är numrerad. Evert bokför noga var han handlat och hur mycket han betalat.
– Hoppsan, råttorna har varit här, säger han och borstar lite på en hylla.
De tycks ha haft fest. Vad de ätit? Ja, kaffebönor förstås.
Vi går in i nästa bod. Det finns tre, alla lika proppfulla, men fler blir det inte.
– Jag begränsas av ett körsbärsträd, säger Evert. Det står bakom yttre väggen och det vågar jag inte fälla. Jag får nog plocka ihop lite bättre på hyllorna.
Ja, för sluta köpa nya...?
– Nej, nej! Det värsta är faktiskt att jag inte kan sluta, det går bara inte.
I en tunn kopp finns en hel detaljerad liten tavla. Konstnären måsta haft en obegripligt liten pensel. På en annan finns motivet av en Hubertusjakt på utsidan. Vilket jobb!
– Mina favoriter är nog den med grön bård och så den här, säger Evert och tar en kopp i örat.
Den har en spännande, lite högre fot och är målad med mörkt rosa, stora rosor och gröna blad. Faten, som står prydligt uppradade bakom kopparna, är präglade med hål. Ovanligt och vackert.
Vi smyger in i tredje boden. Sakta och försiktigt. Det är inte särskilt litet egentligen, men man får ändå känslan av att vilja stå stilla eller möjligen smyga försiktigt. Det är förvisso vardagsföremål, vanliga i köksskåpen i nästan varje svenskt hem, men ack så sköra skapelser som fyller hyllorna.
– Ja, det är ju de tunna kopparna som tilltalar mig. Inte de nya, moderna, tjocka, stora baljorna.
– Den här är nog lite värdefull förresten, fortsätter han och lyfter en blåmålad kopp med bård i vitt och guld. De fanns med på Titanic, sägs det, och så är det någon som har apat efter och tillverkat kopior.
I övrigt är inte Evert det minsta intresserad av värdet på kopparna.
– Jag har roligt med dem. Pengarna skiter jag i!
Vi blir lite kaffesugna och går in i boningshuset intill. Maj-Britt väntar med kaffe, smörgåsar och pepparkaka. Här bodde paret fram till för nio år sedan, nu är har sonen Anders tagit över.
Det doftar nykokt.
Maj-Britt serverar i vita, vackra koppar från Polen.
– Du har väl inte snott dem i kopparboa, skojar Evert och ser sträng ut. Det gäller att jag har koll för annars kan det försvinna saker...
Nja, Maj-Britt är ganska nöjd med att Evert har byggt bodarna för sin samling.
– När han började hade han kopparna emballerade i kassar överallt. Under sängen, i garderoberna... Jag var så arg på dem varje gång jag skulle städa!
Koppar i all ära. Kaffet då, hur vill mästersamlaren ha det serverat?
– Kokkaffe måste det vara, säger han. Starkt. Utan grädde, men gärna lite socker.
– Det blir tre-fyra koppar om dagen. Och det händer att jag sätter på en påtår.
Ibland tar han förstås med sig en kopp ut i bodarna.
– Jag står bara där och så tänker jag: "Så vackert alltihop är!"