De köpte 1991 ett gammalt hus i Tannefors med en uppvuxen trädgård. Det var traditionella grusgångar, gräsmatta och 25 stora fruktträd.
I dag är gräsmattan reducerad till en remsa framför huset. Där det växte päron av sorterna Esperens Herre och Williams finns numera trädgårdens hjärta – den stora dammen.
– Jaa, säger Eva Vikström fundersamt medan hon tänker på ett svar på frågan om sin trädgårdsfilosofi, och fortsätter: ... stenar... eller den självskötande trädgården där man formar gröna växter.
– Jag försöker fasa ut blomrabatterna och vidga det gröna i olika nyanser och bladformer.
Nu är det lite svårt att tro att just det är hennes mål. Den som kliver in genom grinden slås direkt av mångfalden av välskötta rabatter, där det myllrar av blommor. Precis innanför entrén sträcker sig den blå rabatten ända fram till garaget. Just nu är det lite paus i blomningen, bara höga blå aklejor sträcker riktigt på sig. Bredvid har en stor blå hibiskus, en perenn buske som är lite kinkig, just mornat sig och planerar för kommande överdåd. Granne med den en gråblå bolltistel, sedan en frodig vit pion som bryter färgschemat.
Bakom huset är en stor damm i centrum. Där bor grodor och storpudlarna Mikko och Sigge har den som praktisk utevattenskål. En stor rugge näckrosor laddar för sommaren.
– De blommade från maj och hela sommaren förra året, säger Eva.
Tomten är av "typisk Tanneforsstorlek", 802 kvadratmeter. Men den känns mycket större när man slingrar sig fram mellan höga tujahäckar och får en överraskning varje gång man viker runt ett hörn.
– Vi ville ha en egen liten vrå, förklarar paret varför det är så ombonat mellan häckarna. Trafiken från Nya Tanneforsvägen hörs inte alls, det är som att vara på landet – trots att vi är mitt i stan.
– Men om vi vetat hur kul det är med växthus hade vi skaffat ett större, säger Hans. Nu är det lite för sent, det finns inte plats för mer sedan de byggde lusthus.
En annan lärdom är vad man ska tänka på vid ett dammbygge. När dammen skapades fick torvblock bilda en kulle så att man fick en liten bäck med tillhörande rofyllt porlande. I dag börjar torven så sakteliga falla isär i sina beståndsdelar, hjälpt av snirkliga ormbunkar och andra växter. Kullen är därför lite utplattad numera.
En annan erfarenhet är att kokosmattor, som användes för att dölja den svarta gummiduken i dammen, smulades sönder och löstes upp i en gegga som fick dammpumpen att sättas igen.
– I dag finns det bättre mattor med ingjutna stenar, säger Hans.
Hela trädgården bjuder på snygga stilleben på temat "krukor mot grönska". Nästan lika många vattenkannor (blå, förstås) avslöjar att särskilt lättskötta är nog ändå inte växtsamlingarna.
– Med krukor kan man förändra så mycket genom att flytta dem, säger Hans som även gjutit betongkrukor för att få tillräckligt stora odlingstråg.
Ett annat genomgående tema är att många växter plockats som sticklingar någonstans.
– Den där, pekar Eva mot en vidlyftig enbuske, hittade jag i ett dike någonstans. Den var tre centimeter. Bredvid står en samling snygga blå keramikkrukor, med – ja, det är faktiskt potatis!
Vi smakar på granskott från en formklippt vanlig gran. De smakar citron. Eva brukar nypa ned skotten till halva höjden för att inte trädet ska breda ut sig för mycket.
Hon är över huvud taget en rätt sträng odlare. Det är inte sällsynt att tuja kortas in och stammas upp, för att inte ta för mycket plats.
– Vi klipper när vi vill, vi gör inte alls som experterna säger.
Det flitiga klippandet har skapat höga gröna häckar, där man är privat när man vill.
– Vi älskar vår trädgård. Tänk vilken lycka att över huvud taget ha en trädgård och kunna gå ut och sätta sig på trappan, i bara pyjamas.
Text: Lena Grape Lilliehorn
Foto: Mikael Svensson