Redan i hallen väcks känslan. Anders öppnar dörren till trapphuset och visar in i en rymlig entré. Lodräta ränder i beige och vitt över väggarna förlänger takhöjden ytterligare. Hall förresten, rummet skäms inte för beskrivningen ”mindre galleri.” Här har Anders en vacker byrå, en spegel med kraftig guldram och fyra stolar för den som vill sitta ned en stund och betrakta de färgglada konstverken på väggarna. Längs väggarna hänger oljemålningar av Bo Blomberg och kulörstarka litografier av Bertil Almlöf.
Nja, här bor ingen som bara är måttligt intresserad av inredning. Anders vet vad han vill. Och det är ganska enkelt egentligen:
– Det ska vara skönt att komma hem efter en arbetsdag och stänga dörren om sig.
Vi rannsakar inspirationskällor en stund och kommer fram till att farmors väninnor har haft en viss betydelse.
– Farmor var barnvakt när jag var liten och då och då besökte vi hennes bekanta, de hade en hel del gamla möbler och jag minns att jag tyckte att det var fint.
Därtill är Anders uppvuxen i en funkislägenhet på Barnhemsgatan.
– Jag gillar sekelskiftesstil med högt i tak och bröstpaneler, blandat med funkis och mycket ljus, sammanfattar han.
Vi fortsätter in i vardagsrummet. Här flödar ljuset in från stora fönster längs ena kortsidan. Anders har satsat på vita väggar och desto mer färg i konsten.
– De här båda är lite kul, säger han och visar två litografier i blå toner. Jag hade så trevliga grannar där jag bodde förut och när jag flyttade gav jag alla varsin blomma. Det tyckte konstnärinnan Eli-Marie Johnsen, som bodde i en lägenhet intill min, var så gulligt att hon gav mig en av sina tavlor och en av sin framlidne man Per Göransson.
I den vita soffan med färgglada kuddar från Svenskt tenn, sitter Anders när han ska koppla av. För ett par år sedan restaurerades den vackra öppna spisen och numera är det fritt fram att elda så fort kyliga vindar viner runt knuten.
Om soffan bjuder till avkoppling så är det tvärtom med den vackra gruppen på andra sidan fönstret. Anders har spänt snören från ryggen och över sitsarna på stolarna så att ingen ska ta sig förhastade friheter.
– Nja, här krävs renovering. De skulle nog falla ihop om man satte sig i dem, säger han.
Tills vidare tjänar gruppen, som är köpt i Vadstena en gång i tiden, som smycken för ögat. De är vackra i sina gammelrosa toner med småblommor i tyget, det kan ingen förneka.
Soffan är i något bättre skick och Anders sätter sig försiktigt för fotografering.
Vi går vidare till biblioteket. Anders har låtit platsbygga bokhyllor längs långväggen. Här finns allt från historiska skrifter till Astrid Lindgren och nutidsdeckare av bland andra Liza Marklund. Vid fönstret står ett vackert skrivbord där Anders kan sköta sysslorna som kommer med att vara egen företagare.
– Här är badrummet, fortsätter han rundvandringen – men är det verkligen intressant?
Ja, när det är vackert vitt, ljuset flödar in och de smaragdgröna handdukarna riktigt lyser mot väggen så är det absolut intressant.
I sovrummet lyfter Anders ut en välvikt hög med kläder. Trots sitt yrke är han bestämd med att byxor och tröjor inte gör sig på bild.
Köket är den del av den stora våningen som Anders är en smula missnöjd med.
– Det ska göras om, säger han och viftar mot skåpluckorna i mörkt trä och golvet i grå klinker. Det ska bli vitt någon gång, och med laminatgolv i grå och vit-rutigt.
Josef Franks tapet blir dock kvar. Vem blir inte glad åt de milda men färgglada blommorna?
Matsalen är sist ut i vår privata visning. Vit bröstpanel och svagt gula väggar ger ett milt och skönt intryck.
– Det gula gör sig fint mot lampetterna, som är från Ikeas 1700-tals serie, och så känns det bra att matsalen skiljer sig mot vardagsrummet där jag har lite starkare färger.
Bakom ett blankt sidobord i trä vakar kung Oscar II och drottning Sofia.
– De är snygga, säger Anders och funderar en stund. Vi har ju monarki i Sverige och då känns det fint att ha något kungligt. Jag fyndade tavlorna på loppis för många år sedan under en utflykt. De hängde tidigare i en kolonistuga som jag hade när jag bodde i Stockholm.
I 4,5 år har Anders bott i den 130 kvadratmeter stora lägenheten. Vi avslutar i hallen igen och den fina känslan som infann sig genast vi steg in genom dörren består... Nej, förmågan att skapa vackra rum kan inte Anders prata bort.
Här har han ordnat vacker, vilsam elegans. Att trivas i.