När vi väl hittar rätt gata är det inte svårt att gissa vilket hus som Inger, 83, och Karl Axel, 78, har haft i snart 45 år. Medan de flesta tomter har sparsamt med växter har tornar deras tallar höga. Klätterhortensian ringlar sig upp bland grenarna. Det är lätt att förstå att trädgården uppskattas av grannarna – och får ”likes” på nätet.
– Fågelbadet har jag lagt ut på Facebook. Där blev det väldigt uppskattat, berättar Inger.
Det var 1973 som de fick ett tips om att stugan var till salu och slog till direkt. Då såg det helt annorlunda ut här, med spridda små hus och skog där det i dag finns rader av nybyggda villor. 43 år efter att de hittade sina drömmars sommarhem är Ekängen hetare än någonsin – för åretruntboende familjer med möjlighet att betala ett antal miljoner kronor, alltså.
– Jag förstod snart efter att vi köpt det att det var lite fint att bo här. ”Åh, bor ni i Ekängen”, brukade de säga. Men vi hade inte en aning om att det skulle bli som på Guldkusten, det var ju inte därför vi köpte stugan, säger Inger Petterson, skrattar och visar oss runt bland växtligheten.
– Vi har snart hockeyspelare åt alla håll nu, tror jag. Men det vill de kanske inte att du ska skriva, säger hon.
Det var faktiskt en av grannarna som först hörde av sig till Corren Bostad, och tipsade om den lummiga trädgården som ”är som en sagoskog” som hen länge beundrat.
– Det är så klart väldigt kul att höra. Man blir ju lite hemmablind. Det blir som en påminnelse om hur fint vi faktiskt har det här. Jag hoppas att vi bidrar med lite klorofyll, det är så mycket sand och sten i Ekängen nu, säger Inger Pettersson och blickar över mot stenläggarna på andra sidan häcken.
Hon minns en tidig höstkväll där hon hade bjudit över några vänner något år efter att de hade köpt huset. När det blev mörkt kändes det som att vara mitt ute i skogen.
– Karl Axel jobbade i Stockholm då och jag var ofta här helt ensam. ”Hur vågar du bo här”, frågade en av mina vänner. De tyckte verkligen att här var läskigt, ingen belysning alls runtomkring och helt folktomt. Efter det lånade jag en hund från hästhagen här borta för att få lite sällskap. I dag behövs det knappast, det är så många som har flyttat hit.
Befolkningen i Ekängen har mångdubblats sedan 1973 – precis när Inger och Karl Axel flyttade hit började det första planlösningar för området. Efter det blev fler och fler intresserade av att bo här permanent. Byggnadsarbetare hörs från flera håll under vårt besök. I dag finns här bad, flera förskolor och en nybyggd skola för årskurs 1-6.
– Barnen som växer upp här har det bra. Det är så jag tänker att alla barn borde ha det så, även om de kanske blir lite curlade ibland, säger Inger, som arbetade 25 år inom Linköpings socialförvaltning innan hon blev pensionär.
Deras egna barn spenderade stor del av uppväxten här. För dem var trädgården en egen trollskog. Även om omgivningen förändrats finns fortfarande den gamla trädgårdsmästarens planer för tomten kvar.
– På baksidan har vi rosor som har växt här i 43 år. Det är ganska fantastiskt, säger Karl Axel.
Boomen i området har gjort att stugan och tomten så klart har stigit i värde. Att sälja är så klart något de har tänkt på.
– Vi kanske kan få in en liten blänkare om att det snart är till salu i Corren, skämtar Inger.
På ett sätt är deras stuga en påminnelse om hur Ekängen såg ut förr, innan Linköping växte sig så stort som det är i dag. En försäljning skulle troligen innebära slutet både för den lilla bruna stugan och mycket av det gröna här. Inger ser lite allvarlig ut, för första gången under vårt besök.
– När vi väl har sålt det har jag bestämt att jag aldrig kommer att åka hit igen. Det blir för svårt att se om de skövlar våra träd och alltihop.
Även om de har haft bostäder i staden genom åren har de haft för vana att dra ut på sommaren varje år. Med landstället så nära staden var det inga problem att ta sig till jobbet för någon av dem.
– Det här blev vårt hem. Vi har bott här från april till november varje år. Sedan åkte vi tillbaka staden för vinterförvaring, säger Inger.
Ett uthus med bastu byggde de till, likaså ett växthus, som bidrar med grönsaker de flesta år.
– Förra året hade vi så mycket gurkor att jag inte visste var jag skulle göra av dem. Men i år har vädret varit så opålitligt. Men en del tomater har det blivit, säger Inger.
Än så länge är de kvar, och även om de inte riktigt mäktar med att vara lika ambitiösa med trädgården som förr, är de inte redo att överge Ekängen riktigt än.
– Det jag gillar bäst är när min vårrabatt kommer upp. Då har jag så mycket tulpaner, krokus och scilla och allt som du kan tänka dig. Då är det tjusigt. Det är tiden på årets om jag tycker allra bäst om, säger hon.
– Det här huset har varit en rekreation. Man mår bra här.