Klas ler gott och slår sig ner vid det väl tilltagna köksbordet i det nyrenoverade köket.
– Jag lobbade hårt för att Josefine och hennes släkt skulle flytta till västkusten, men jag insåg ganska snart att det inte skulle bli aktuellt.
Han och Josefine träffades i Göteborg under en IT-utbildning. Josefine är uppvuxen på en gård utanför Skänninge och, som hon säger; det är ett naturligt sätt att bo på.
Hon längtade hem till Östergötland alltså, och inte minst till en gård. Och inte nog med det, där skulle finnas plats för hennes syster Linnéa med familj också, liksom för hennes föräldrar.
– Vi fick syn på den här gården på nätet och kände att det var så alla hade föreställt sig att det skulle vara, säger hon.
En snirklande väg leder från Skeda udde och ett par kilometer ytterligare ut till Dänskebo Kojtet. Ganska exakt en halvtimmes körning från Linköping – rakt ut i verkligheten, i dubbel bemärkelse.
1,5-årige Svante tar emot tillsammans med sin mormor när vi kör in på gården. Han viftar lite med en välgosad kanin och säger god natt för en stunds eftermiddagslur. Inne i huset väntar storasyster Elin, 3,5. Hon har dagen till ära tagit på sig nyårsstassen med söt liten kjol och jacka i guldpaljetter. Hon är bedårande förstås, men tröttnar snart på vuxenpratet om kalkade tegelväggar och praktiska brunnar i klinkergolvet i hallen. Hon skuttar iväg på grusvägen bort till mormor och lillebror.
Idylliskt
Ja, på Verklighetens gård är det precis så idyllisk som det låter. Här ligger våren i startgroparna och den egna skogen vajar i aprilvinden på andra sidan vägen. Men att säga att här råder lugn och ro – nej, det vore att fara med osanning.
Projekten är ständigt pågående. Josefines syster Linnéa och hennes man Per var först med att flytta in på gården, i det hus där Klas och Josefine bor i dag. De renoverade snabbt ett sädesmagasin på tomten och flyttade över dit när Klas och Josefine tog över boningshuset. Nu bygger Linnéa och Per ett halmhus på tomten och när det blir färdigt om ett par år, ja då ska Josefines och Linnéas föräldrar flytta in i sädesmagasinet. En välplanerad logistik som kräver engagemang.
– När vi köpte gården hade huset stått tomt i ett par år, utan värme så ledningar och sånt hade frusit sönder, säger Josefine.
Köket var tapetserat i brunt, med en plastmatta i samma ton. Bänkar och arbetsytor var alldeles för låga, lådorna ramlade ut om någon öppnade för fort och råkade man spola vatten för hårt i diskhon så släppte själva kranen och vattnet sprutade åt alla håll. Kort sagt – det fanns en del att göra.
Det har gått tre år och i dag ser det lilla huset helt annorlunda ut. Köket är helrenoverat och Klas och Josefine har slagit ut en vägg, tagit fram en vacker tegelvägg och renoverat den gamla vedspisen som nu sprider skön värme.
Bara fantasin som sätter gränser
En rejäl tillbyggnad har gjort plats för nytt badrum med dusch, en ny hall och ett dubbelt så stort vardagsrum som det ursprungliga.
Klas hävdar att han har tummen mitt i handen, men det är svårt att tro.
– Jag går som lärling hos svärfar, säger han.
Josefine följer i sin fars fotspår och har bland annat byggt en stor hylla som täcker en vägg i vardagsrummet. Dessutom har hon designat det nya badrummet och byggt en hylla av en rejäl planka som hon hittade i snickarboden på gården.
– Pappa brukar alltid säga att det bara är fantasin som sätter gränser för vad man kan göra, det gör mig ännu mer taggad att hitta på saker, säger Josefine. Vi är ju nästan alltid sex vuxna som hjälps åt med arbetet och då händer det ju lite.
Ombonat och mysigt
Vi går en trappa upp i huset. Dit har inte renoveringsteamet hunnit än, men det är ombonat och mysigt ändå.
– Utom möjligen här, säger Josefine och slår upp en dörr till ett avlångt rum som tjänar som syateljé och förråd än så länge. Här är tapeten prydd med någon slags medaljonger i illgrönt, mossgrönt, gult och brunt som inte blir elegantare när det nakna lysröret slår igång med full kraft. På golvet ligger en mörkbrun plastmatta. Det är så fult att det nästan blir fint. Vi stänger dörren och går vidare.
Elin och Svante bor tillsammans i ett sovrum med vacker utsikt över ängarna utanför. I Josefines och Klas sovrum hänger en rosablommig tapet kvar, med storblommig bård upptill. Vacker och lite nostalgisk.
– Tanken är att slå ut kattvindarna här uppe och göra två rum till barnen och ett sovrum till oss, säger Josefine.
Bästa hönsmamma
Väl nere igen visar hon ut på en liten glasveranda. Här har hon just målat väggarna gröna och är igång med flera odlingsprojekt. Om det går som planerat blir det tomater, brysselkål, potatis och flera olika kryddor till storhushållet senare i vår.
När vi börjar prata om djuren på gården blir Elin lycklig och tar genast på sig uppdraget att visa vägen till hönorna. Vi gör ett stopp vid logen, där det vanligtvis hålls fester och julmarknad, men nu är hotell för gårdens får som snart ska föda lamm. I hönshuset intill regerar tuppen förstås, han spatserar omkring med viktig min och håller ett öga på sina hönor. Men bra höna reder sig bäst själv, visar det sig. Hönan Brutus lovordas av Josefine för sin insats när räven gjorde närmanden för ett tag sedan. Hon hade ruvat fram kycklingar och räven var hungrig. Men Brutus försvarade sina små så till den grad att hon bröt vingen. Nu hänger den lite på trekvart, men Brutus är med rätta utsedd till bästa hönsmamma.
Ett fint inslag av många på Verklighetens gård.