Victor mötte Carolina i Norge, de blev tillsammans och flyttade så småningom till Motala.
– Klart det har varit och fortfarande är utmanande, säger han.
Vi träffas i kontoret i butiken efter en internutbildning med de anställda.
– Det finns alltid något att utveckla och förbättra i en livsmedelsbutik, det gäller att hålla alla uppdaterade.
Han tog över affären 2018, då hans pappa Pelle gick i pension, men i ungdomen hade Victor ingen plan på att bli Ica-handlare.
– Jag jobbade ju såklart hos pappa under högstadie- och gymnasietiden, men jag bestämde mig för att det inte var något jobb för mig.
När han var 19 år flyttade han till Oslo med en vän.
– Jag fick jobb på en restaurang som fanns på en av öarna utanför Oslo. Jag var färjekarl och körde gäster och livsmedel till och från restaurangen. Det var en sån där äldre träbåt med riktig tuff-tuff motor.
Det han inte visste då var att han körde sin blivande fru fram och tillbaka till ön.
– Carolina jobbade på restaurangen som servitris den sommaren då hon var ledig från sina lärarstudier. När säsongen var slut i Norge följde jag med henne till Göteborg och vi har varit ett par sen dess.
Efter att ha arbetat som elevassistent fick Victor jobb på ett Ica Kvantum.
– Jag hade ju lovat mig själv att inte jobba så igen och det var knappt jag vill ringa pappa och berätta, säger Victor och skrattar.
Han tycker att livsmedelskoncernen är bra på att internutbilda de medarbetare som vill arbeta sig uppåt. Efter att ha gått butiksledarutbildningen och arbetat i Göteborg en tid flyttade Victor och Carolina hem till Motala igen 2013, då fick paret även sitt första barn.
Victor Törnqvist tog över butiken i Borensberg 2018 när hans pappa gick i pension.
Hur var det att bli pappa?
– Omvälvande, allt är så nytt och helt plötsligt handlar livet om någon annan samtidigt som man ska balansera sig själv i en ny roll.
Icabutiken i Borensberg flyttade in i nybyggda och 2018 tog Victor över butiken helt. Efter två år kom pandemin.
– Allt blev upp och ner. Det kom en bunkringsvåg som var helt galen och varor tog slut. Vissa fabriker fick lägga ner och med alla svårnavigerade restriktioner, där många hade problem med att hitta arbetskraft, fick vi inte ens alltid ut varorna från våra lager.
Victor berättar att kriget i Ukraina inte ledde till samma bunkringsmani.
– Det blir ju svårare och dyrare att få tag i varor som just Ukraina exporterat och efterfrågan minskar ju inte. Det är mycket som har gjort livsmedel dyrare – pandemin, kriget och nu inflation.
Victor berättar att många letar extrapriser och både han och personalen får stundtals prata med kunder som är upprörda över matpriserna. Samtidigt handlas det mer godis och energidrycker än någonsin.
Är det många kunder som är kritiska till de ökande priserna?
– Absolut, jag kan förstå den irritationen men samtidigt är det många aktörer som på samma gång fått ökade priser. Exempelvis bonden som använder gödsel och har stora maskiner med stor drivmedelsdrift. Det har även drabbat alla som har en affärslokal med hyra och ökade elkostnader. Det är samma för oss som har en butik som mer eller mindre är uppbyggd på kylar och frysar, det blir dyrt.
Vad kan en elkostnad ligga på en månad?
– Uppemot 100 000 kronor är ju ingen ovanlighet.
Victor Törnqvist och kollegan Emelie Storm står vid fruktavdelningen, en av flera avdelningar som behöver kyla. Victor berättar att elräkningarna kan gå på över 100 000 kronor i månaden.
Vad ser du att staten skulle kunna göra för att hjälpa till?
– Minska eller ta bort momsen på 12 procent för att underlätta. Vi möter ju många människor som är uppgivna, eftersom vi är sista delen i ledet när kunden köper en vara, blir vi också ansiktet utåt för prishöjningarna.
– Vi märker ju att människor handlar mindre och letar extrapriser och jag hoppas det ekonomiska läget snart släpper.