– Utan Gun hade jag inte levt, säger Gun Andersson och berättar om hur hon i december blev liggande på golvet och inte kunde ta sitt insulin och inte ta sig upp.
Det slutade med ambulansfärd till Lasarettet i Motala.
– Underbara människor som hämtade mig, en kille och en tjej, säger Gun Andersson.
Det blev bara ett besök över dagen på lasarettet. Hon fick besked att det var muskelinflammation, men skickades hem.
Där kom svägerskan Gun Nilsson in i bilden. Hon bor bara ett par hus bort och har hjälpt Gun Andersson sedan hon blev sjuk.
– Jag äter min frukost och läser tidningen och sedan går jag över och ser hur hon har det så att jag vet att hon är uppe på benen, säger Gun Nilsson.
Gun Nilsson vill inte göra så stor sak av den hjälp hon ställer upp med, men Gun Andersson är av annan åsikt.
– Gun har räddat mitt liv, säger hon.
Gun Andersson kontaktade MVT och berättade att hon ville ge Månadens tårta till svägerskan Gun Nilsson.
– Hon har hjälpt mig så mycket, så då vill man ju tacka, säger hon.
Det är andra gången Gun Andersson tipsat om vem som borde få Månadens tårta. Förra gången var det diabetesteamet på lasarettet.
Kaffe hälls i finkoppar och på bordet står flagga och tända ljus när det ska bli kalas med MVT-tårtan.
Snart böljar samtalet fram och tillbaka mellan väninnorna. På kort tid avhandlas vädret, hur isen på Boren är, vinterfiske, en gammal bekant som brukade fiska och att en kvinna som bor längre bort just fått två barnbarn.
– God tårta, tycker de båda.