– För mig gick surströmming rakt in i hjärtat av smaklökarna, säger Kristina Lindkvist Bengtsson.
För 40 år sen frågade hon sina kollegor på plastikkirurgavdelningen på Universitetssjukhuset i Linköping om det fanns några som ville vara med på en surströmmingkväll. Fem kollegor sa ja och en gång varje år sen dess träffas "Surströmminggänget" som de kallar sig.
– Jag måste erkänna att jag var en aning skeptisk när jag valde att haka på den första surströmmingträffen. Oftast hör man bara negativa beskrivningar av vår delikatess, säger Sanne Wärjerstam.
Hur skulle ni beskriva smaken?
– Mest salt, självklart fisk och även löksmaken är framhävande, säger Ing-Sofi Grenestam.
Surströmminggänget träffas denna gång hos Ing-Sofi som bor i Borensberg, några steg från vattnet i Boren. Tidigare år har de varit hos Kristina och gänget förklarar att de gjort vissa strategiska val när det kommer till mötesplats.
– Vi har varit hos Kristina i många år, men även i en husvagn vid ett tillfälle och har försökt skona vår omgivning från den speciella lukten, säger Ing-Sofi med ett skratt.
– Det är ju inte bara att öppna en burk. Bäst är att gå iväg en bit och ha med flera lager hushållspapper, för det skvätter mycket när man öppnar burkarna och doften är stark, säger Gerd Karlsson.
Vad är er känsla när ni känner doften?
– Jag tycker det doftar underbart och det rinner verkligen till i munnen, säger Kristina.
Trots att de före detta kollegorna har ett åldersspann från 65 år till 84 år och nu bor på olika ställen i Sverige, betonar alla vikten av den vänskap som hållit deras surströmmingtradition levande genom fyra decennier.
– Det är ju vänskapen som är det viktiga här och jag tror att en tradition blir allt viktigare ju längre den hålls vid liv, säger Christin Ekblom.
Har det någongång blivit en träff som inte blivit som planerad?
– Den här tar jag, ler Christin och fortsätter:
– Jag var ansvarig för inköp av surströmmingen och valde att förvara den i ett förråd och tänkte inte på sommarvärmen, surströmmingen hade jäst och jag fick raskt åka och köpa fler burkar.
Alla i gruppen ger Kristina äran för att traditionen fortfarande hålls vid liv efter så många år, även om Kristina ödmjukt ger hela gruppen beröm.
–Att alla prioriterar detta gör att traditionen kan fortgå. Det är en härlig vänskap vi har här, surströmmingen var starten och är nu kittet som håller det levande.