Philip jobbar med sitt företag Whereapy, en terapitjänst online med klienter från hela världen.
Philip Andersson har tillbringat nästan hela sin barndom utomlands, en uppväxt som både haft positiva och negativa effekter på hans liv.
– Att växa upp utomlands skapar lätt en identitetskris hos många, så var det även för mig, det dyker upp stora frågor på vägen.
Philip är född i Sverige men flyttade med sina föräldrar till England redan när han var sex månader gammal, där bodde han i tre år. Därefter flyttade familjen till Hong Kong där de bodde i 15 år. Philips pappa Ingemar, som hade rötterna i Borensbergstrakten, jobbade på ABB och flyttade dit jobbet krävde.
– Jag kände lätt en skuld över att jag inte bara var tacksam över det privilegium jag hade.
Philip sitter i sin stol på kontoret där han håller stödsamtal online med klienter över hela världen, han inger ett förtroende från första stund. Med lugn och varm röst pratar han om sitt jobb och några av de dilemman han stött på under sin ungdom.
– I Sverige kände jag mig Hong Kongsk och i Hong Kong ville jag känna mig lojal mot Sverige, och var rädd för att tappa det.
Philip klargör att han haft en jättebra uppväxt, men att många bara kan se tjusningen i det. När andra tyckte att han haft en cool barndom, kunde han fantisera om en svensk Bullerbyuppväxt.
I huset är det en mix av stilar, med inredning från Hong Kong blandat med traditionellt svensk stil.
Philip har själv gått i terapi och tycker att det är bra när man kan förenkla problem och sätta ord på dem.
– Jag ser att många vill köpa en dålig resa till ett bra ställe i livet, medans jag vill att man ska ha en bra resa nu till ingenstans.
Mellan 18 och 21 års ålder studerade han media i England, efter flyttade han till Japan, alldeles själv. Där jobbade han bland annat med försäljning av svensk design.
Vad var det med Japan som lockade?
– Dels är människorna där intressanta och vänliga, sedan är Japan ett land som är ganska stängt. De är nästsämst i världen på engelska. Jag lyssnade på japanska när jag sov för att lära mig språket snabbare.
Philip Andersson bor i Borensberg med sin hund Robinson.
En flytt till Sverige efter sex år i Japan var ingen självklarhet för Philip. Han hade både ett jobb och en relation där.
– Min pappa gick bort 2014, det bidrog till mitt beslut, men jag flyttade mest för mig egen skull då jag också ville ta en annan riktning karriärsmässigt.
Har du alltid vetat att du vill bli terapeut?
– Nej, inte medvetet. Men när jag tänker tillbaka har jag alltid varit bra på att prata med människor. Redan som tonåring kom människor för att prata om viktiga saker. Mamma trodde alltid jag skulle bli präst.
Han läser just nu steg ett av två till att bli legitimerad psykoterapeut. Via sin onlinetjänst träffar han många kunder med liknande bakgrund som han själv och många brottas med samma funderingar.
Vad är ett vanligt dilemma?
– Jag hade svårt att känna tillhörighet till ett land, det blir lätt att man flyttar runt och letar efter en speciell känsla som sällan kommer.
– Separationsångest var även något jag ofta hade som liten.
Varför tror du?
– Det blir många hejdå, speciellt till släktingar. Det bygger lätt upp en tidspress, jag visste inte om jag skulle träffa dem igen. Det är stora tankar för ett barn. Separationsångest kan ofta leda till dödsångest.
Philip bor nu i det hus som han tillbringade sina somrar i som barn.
Philip bor i Borensberg sedan fem år tillbaka, i det sommarhus hans föräldrar köpte 1992.
– Jag gillar mitt liv här i Borensberg jättemycket, det känns hemma, även om jag inte känner mig direkt svensk. Men det kanske kommer, säger Philip som inte riktigt anammat den östgötska dialekten än.