Linnea och hennes mamma har flyttat. De ska nu bo i ett gammalt hus som ligger utanför staden. En av grannarna ger Linnea en lykta utan veke eller någon lampa. Men lyktan börjar mystiskt lysa om nätterna. Det börjar hända konstiga saker kring huset, och en dag går hon till den så kallade Spökkullen.
Linda H Axelssons första bok är en spökhistoria för unga, men det finns också inslag av romans. Hon inspirerades av ungdomsböcker på bokbussen, och tänkte att det kanske var i denna genre hon skulle starta sitt författarskap.
– När jag hade börjat på bokbussen upptäckte jag hyllan med mysrysare och spökböcker. Jag tycker om att läsa sådana böcker, och då kände jag åh, det är sådant här jag skulle vilja skriva. Jag hade velat skriva tidigare, men efter en dag på redaktionen där jag jobbade förut så orkade jag inte slå upp datorn och skriva mer, berättar Linda H Axelsson.
När man tittar ut genom fönstret i hennes hus en bit utanför Borensberg så ser man den riktiga spökkullen som boken är baserad på. Hon fick idén till handlingen genom historierna som fanns kring kullen.
– Vi flyttade in här lucia 2008, då blev vi hembjudna till en granne på fika med de andra grannarna. Och då berättade de just om spökkullen, det är en spökhistoria. Jag är inte så jättelättskrämd annars, men vi hade inte hunnit skaffa rullgardiner än då, och jag vågade knappt sova i rummet och titta på spökkullen. Det är inte alls samma historia som min i boken, men det blev ändå lite inspiration, berättar hon.
Boken landade i hyllorna i början av november. Hon berättar att det kändes overkligt att ha den i händerna. Det tog ungefär fyra till fem månader för henne att skriva boken, med lite pauser ibland. Därefter var det dags att börja jaga förlag. Hon skickade boken till de fem största förlagen i Sverige, men blev som hon hade räknat med refuserad av alla.
– Sedan så hamnade den i byrålådan och låg där ända tills i våras. Då upptäckte jag förlaget Idus och blev lite nyfiken på dem. Så jag skickade in ett mejl med manuset, och så hände det förstås inget och jag tänkte att det blir väl inget. Sedan i juli fick jag ett mejl från förlaget. Jag tänkte nej inte en refusering till, men då skrev de att de ville ge ut min bok, berättar hon.
När hon får frågan om det är någon ny bok på gång skrattar Linda H Axelsson, ser lurig ut och svarar: kanske.