Som många andra östgötska skogsägare har Janne och Kerstin Larsson på Stubba gård, nordväst om  Borensberg, drabbats hårt av granbarkborrarnas framfart.

– Vid en inventering 2018 hittade vi 22 områden med angripen skog. Det fanns mellan ett och 30 skadade träd i varje område, berättar Janne.

Att de angripna granarna står så spridda gör det svårt att utföra arbetet med skogsmaskiner. Därför har han fått fälla alla träd med motorsåg. Förra året tog Janne ner och körde ut 400 fastkubik.

– Det motsvarar vad som ryms på åtta fullastade timmerbilar med släp, förklarar han.

Har du svurit över situationen?

– Nej, det hjälper inte. Men jag har svettats rejält

Det nedlagda  jobbet verkar ha gett resultat. Vid en inventering nyligen hittades bara fem skadade träd.

Janne Larsson betonar vikten av att angripet virke måste avlägsnas snabbt.

– Jag var ute i rätt tid, innan barkborrarna flugit vidare till andra träd. Tyvärr tas angripen skog ofta bort för sent. 

Men faran är långt ifrån över.

–  Barkborrarna gillar grövre granar, men nu verkar det som de börjat gå på mindre dimensioner också.

Janne rör sig regelbundet i sin skog för att se om nya träd angripits.

– Tidiga tecken är borrmjöl och tappade barr.

I fjol angreps 3-4 miljoner kubikmeter svensk skog av granbarkborre. Årets angrepp är dubbelt så stora och den totala kostnaden för skadorna beräknas till cirka tre miljarder kronor. 

Kampen mot barkborrarna stjäl inte bara pengar från skogsägarna, utan även tid.

– Jag har inte hunnit med den röjning jag tänkt göra. Det här måste gå först.

Tidigare fick merparten av de angripna träden säljas som brännved. Nu har skogsindustrin infört ett nytt sortiment, specialmassaved, som ger bättre betalt för skogsägarna.

– Men de träd som det är röta i går fortfarande till brännved i värmeverk, säger Janne.

Trycket på trä- och massaindustrin gör att virket kan få ligga länge innan det hämtas.

– Förra året fungerade det bra. Men i år har industrin så mycket att göra att man får vänta på borttransport.

Den här årstiden innebär det ingen fara för barkborrens spridning. Risken är större i vår när de sätter igång att äta igen.

– Vi får hoppas på en kall vår och sommar. Om problemet med barkborrar inte går att lösa innebär det katastrof för svensk granskog. Jag hoppas att jag har det under kontroll här på Stubba, men vågar inte säga det säkert.