I Motala kommun finns omkring 15 mjölkgårdar. En av de största är Kolstorp, öster om Borensberg. Den drivs av bröderna Leif och Örjan Pettersson samt Leifs söner David och Arvid.
De känner av den pågående mjölkkrisen, som bland annat beror på global överproduktion och ryskt importstopp av jordbruksprodukter från EU.
– Ica har ungefär en krona i intjäning per liter mjölk. Vi har inte ett öre just nu, säger David.
– Nej, vi tar knappt betalt för vårt eget arbete, menar Örjan.
De är bekymrade över mjölkböndernas situation, men även för landsbygdens.
– Mjölkproduktionen är motorn i det svenska lantbruket och bidrar till att hålla landskapet öppet. Försvinner korna så försvinner betesmarkerna och de åkrar där man odlar foder till dem, säger Leif.
Stora investeringar har gjorts på Kolstorp under de senaste sex åren.
– Vi ville sänka kostnaderna och producera mer mjölk, säger Leif.
Ett kostall med plats för 200 djur och en silo har byggts. Tre mjölkningsrobotar har köpts in. Allt till en kostnad av 18 miljoner kronor.
Världsmarknaden kan de inte påverka, men förväntar sig mer av svenska politiker.
– De kan se till att kommuner och landsting köper svenskt, säger Leif.
David spetsar till resonemanget.
– Vill de göra oss konkurrenskraftiga finns två vägar att gå. Antingen införa importtullar för utländska produkter som inte uppfyller svensk miljö- och djurskyddslagstiftning eller också måste konsumenten förstå att det är stora merkostnader för oss. Vi kan inte ha internationella priser och svenska merkostnader.
Mjölkbönderna på Kolstorp menar att det finns ett utbildningsbehov hos konsumenterna.
– Det är viktigt att välja svensk mjölk och youghurt. Men ännu viktigare att välja svensk ost, det går åt tio kilo mjölk för att göra ett kilo ost.
Som det är nu är hälften av all hårdost importerad, förklarar David och ger fler argument för svensk mjölkproduktion.
– Försvinner mjölkkorna i Sverige påverkas köttproduktionen. Cirka 70 procent av allt kött som produceras i Sverige kommer från mjölkdjur. Korna som mjölkar måste få en kalv per år och hälften är ju tjurar. Dessutom byts en tredjedel av besättningen ut varje år.
– Om vi bara tänkte ekonomiskt skulle vi sälja korna i morgon, men det är praktiskt omöjligt, säger Leif.
– Vi klarar oss eftersom vi har fler ben att stå på, säger Örjan och berättar att familjeföretaget odlar spannmål, har skogsbruk och entreprenadkörningar.
Trots läget är Kolstorpsbönderna hoppfulla om en vändning.
– Vi tror på framtiden. Det är klart att vi ska kunna bedriva livsmedelsproduktion i Sverige, menar de.