Sedan Margareta Johansson var 16 år har hon klippt hår. 1971 startade hon och hennes mamma frisersalongen "Salong Martina" i Ljungsbro, fast då i en källare några hus bort från den nuvarande lokalen på centralplan i Ljungsbro, som tidigare var postkontor.
– Alla andra butiker hade fönster och ingång från Centralplan, men vi hade bara en port på baksidan, för truckar. Där tyckte ägarna att kunderna kunde gå in, det tyckte inte vi, minns Margareta, som till slut fick skyltfönster och dörr på framsidan. Margareta fortsatte driva salongen även efter att hennes mammas gått i pension. Vid årsskiftet väntar dock förändring, då kollegan Amanda Tevell, 21, övertar salongen. Margareta ska arbeta kvar på deltid under två månader, och är beredd att rycka in om det krisar.
– Det blir ombytta roller, jag kommer att få lön av Amanda!
Amanda planerar att renovera salongen lite stegvis.
– Men namnet Martina vill jag behålla, säger Amanda som trivs bättre med att arbeta i Ljungsbro än i Linköping.
– Det var stressigare där och det blev många sena kvällar och helger.
Amanda bor i Borensberg och har jobbat på Salong Martina sedan i höstas. Hon har flera frisörer i släkten.
– Min kusin och kusins mamma driver Salong Klippet. Jag gjorde även min praktik i Borensberg, men på en annan salong, och arbetade extra där innan jag fick jobb efter studenten.
Margareta är glad över att någon vill ta över, och att Amanda vill förändrar salongen lite stör inte Margareta.
– Hon måste få göra det till sitt eget. Jag var på jakt efter en ung människa, här behövs förändring, säger Margareta.
Hur har yrket förändrats?
– Förr var det nästan bara permanentningar, i dag är det mest färgningar, säger Margareta.
Vad är roligast med att vara frisör?
– Att göra människor nöjda och glada, säger båda.
Tråkigast?
– Pappersarbetet, svarar Margareta snabbt. En dag med 16 klippningar, och inget annat, är inte heller så kul. Då går allt som på räls, och man minns knappt vem man klippte. Variation är roligast.
Är det sant att ni får agera terapeuter också?
– Ja, visst är det så. De första åren var jag alldeles för engagerad i människors problem, säger Margareta.
Frisyr på modet?
– Lob (page), svarar Amanda.
Värsta frisyrminnet?
– När jag arbetade i Linköping och klippte hockeyfrilla på en liten pojke, det sved lite, erkänner Amanda.
– Jag minns en dam som ville ha en väldigt märklig frisyr. Jag försökte övertala henne att göra något annat, men det gick inte, så vad skulle jag göra? Jag ville inte ens se efter henne när hon gick.
Kommer du att klippa dig hos Amanda nu?
– Ja, det är klart!