Daniel som kommer från Borensberg bor numera i Uppsala. Där pluggar han till civilingenjör, teknisk fysik, på Uppsala Universitet. Resan till USA började när han såg en annons på nätet.
– Svenska rymdstyrelsen som har ett utbytesprogram med Nasa gjorde reklam, och så ansökte jag via dem, säger Daniel.
Svenska rymdstyrelsen som behandlar de svenska ansökningarna väljer ut fem toppkandidater. Därefter väljer NASA minst två svenska studenter som får åka varje år. Till den här våren valdes Daniel ut tillsammans med två andra svenskar.
– Det känns bra, det känns som att man har åstadkommit något. Det är lite speciellt att bli utvald, det trodde jag inte när jag sökte. Det var en ganska lång process. Man ansökte i juni, i augusti fick man reda på att man blivit utvald bland svenskarna. Därefter var det inte förrän i november som jag fick veta att jag blivit utvald av NASA. Sen skulle man dit på vårterminen, så det var ganska snabba ryck där.
Praktiken på NASA pågick under 16 veckor. Enligt planen skulle Daniel åkt till Kalifornien redan i januari, men startdatumet blev framflyttat på grund av "government shutdown" som då ägde rum i USA.
– Då stängde mer eller mindre hela NASA ner så det blev försenat. Jag började inte förrän i mars. Jag kom hem för tre veckor sen ungefär.
Daniel blev en del av den internationella gruppen som bestod av omkring 20 personer från olika delar av världen. Han fick jobba på "air mechanics"-avdelningen.
– Det rör sig om helikoptrar och andra rotorburna fordon. Jag jobbade inom ett område som heter "Urban air mobility". Det är ett ganska nytt koncept som handlar om att man ska ta transporter av folk och produkter inom tätbefolkade områden upp i luften. Det är mer eller mindre första steget mot att gå mot flygande bilar kan man säga.
Hur var det att praktisera på NASA?– Det var superbra, jobb och miljö. Man fick verkligen jobba med ett riktigt projekt. Jag fick arbeta väldigt självständigt och driva projektet lite som jag ville. Det var skönt att veta att man fick det förtroendet, och de trodde på en, att man kunde få något gjort utan ständig övervakning.
Vad var största utmaningen?– Det var att det var väldigt mycket att lära sig i början. Själva helikopterområdet är ganska smalt. Det undervisas inte på så många ställen, jag hade ingen erfarenhet av det innan. Det var väldigt mycket att lära sig, mer eller mindre hur en helikopter fungerar. Sen jobbade jag i ett ganska komplicerat designprogram. Det var väldigt mycket nytt att ta in, samtidigt var det en kul utmaning.
Daniel berättar att han känner sig nöjd över praktiken och gärna skulle åka tillbaka.
– Man vet aldrig, chanserna finns, jag tror de är ganska nöjda med resultatet, men det är alltid en process att få in utländska personer i statliga organisationer och speciellt i rymdverksamhet. Men möjligheten finns och det är en väldigt spännande arbetsplats. Jag skulle absolut kunna tänka mig att jobba där.
– Det bästa var helheten, att få jobba med nått riktigt intressant och så var det jättebra kollegor att jobba med. Vi hade en liten grupp praktikanter som jobbade på olika projekt, men vi blev ganska tajta. Det var alltid kul samtidigt var det riktigt härligt att bo i Kalifornien. Kalifornien och San Francisco området har väldigt mycket att erbjuda. Det finns en riktigt bra blandning av storstadsliv och natur, säger Daniel Persson.