Född i Alfta, Hälsningland, den 10 april 1940. Som tredje barnet i en syskonskara av elva.
– Vi bodde långt ifrån samhället, norrut mot Järvsjö i Fagermo, berättar Sven-Olov. Han föddes in i en familj där föräldrarna var medlemmar i pingstförsamlingen.
Han berättar vidare att vid högtider som pingst eller påsk fick de gå över skogen till Alfta eller Långhed för att ta sig till kyrkan och sedan sova över hos andra medlemmar i församlingen.
Sven-Olof berättar att han redan i mycket unga år fick börja arbeta i skogen och på föräldrarnas lantbruk. När han var 13 år och stod i begrepp att på realskolan i Edsbyn blev hans pappa sjuk - blind. Då vädjade hans pappa att Sven-Olof skulle stanna hemma och arbeta i skogen och hjälpa till med familjens försörjning eftersom hans pappa inte blivit beviljad sjukpension trots sin sjukdom.
Lantbruket bestod av 30 tunnland åkermark och 70 tunnland skogsmark och sex kor, två hästar, grisar och ett par getter.
– Pappa sa åt mig att jag måste börja arbeta i skogen för att försörja familjen. Det fanns inget annat alternativ så jag har aldrig grämt mig över det.
Det var ett tungt jobb i skogen på den tiden men Sven-Olof kom över en motorsåg som gjorde arbetet lättare. När han var 18 år togs arbetet på gården över av hans yngre bröder Kalle och Tore. Sven-Olov flyttade då hemifrån och började köra grävmaskin.
– Jag var långt uppe i Gnarp och körde grävmaskin fram till det jag ryckte in i lumpen och jag hamnade på Ing3, ingenjörstrupperna i Boden. Det var 1959 - 60 och jag kom ihåg att vi låg på luckan och lyssnade på när Ingemar Johansson blev världsmästare i boxning.
Du var inte speciellt kyrkligt aktiv vid den här tiden?
– Man bad väl till Gud innan man somnade på kvällen förstås.
Efter lumpen så blev det tillbaka till grävmaskinjobbet igen. Den här gången i Söderhamn där bygget av nya E4 hade påbörjats. I den här vevan återvände Sven-Olof till Pingstkyrkan igen, träffade sin blivande hustru Edith och upplevde frälsningen.
– Jag hade en längtan inom mig att få en rätt relation med Gud.
Han minns en detalj från tiden för frälsningen och Pingstkyrkan i Söderhamn. Han fick frågan om han ville bli frälst.
– Men jag måste ju sluta röka först, invände Sven-Olof och fick svaret att om han bara lämnade sitt liv åt Jesus så skulle han få hjälp med den detaljen också.
Sven-Olof hade egen firma i ett antal år i Söderhamn, berättar han, när Gud säger åt honom att sälja rörelsen.
– Då sålde jag firman och alla maskiner och började istället köra kran, som anställd åt företagaren som köpte min rörelse.
På grund av detta arbete blev Sven-Olof sjukskriven. Det var en period av många och starka värktabletter och han minns från den tiden att han var mer eller mindre neddrogad. Emellertid blev han då av arbetsförmedlingen erbjuden omskolning till pastor. Utbildningen var förlagd till Stockholm.
– Det var min Gud som talade till mig, att jag skulle bli hans tjänare. Jag svarade att jag nog inte kunde men Gud svarade att det inte handlade om att kunna utan om att vilja.
Var var din första tjänst som pastor?
– Första pastorsjobbet blev på Ekerö i Stockholm. Lönen var låg så jag körde buss inne i Stockholm två dagar i veckan. Jag var kvar på Ekerö i två år då jag fick en kallelse från församlingen i Borensberg. De hörde av sig för de hade en vakans. Jag var nere och provpredikade, jag sökte svaret hos Gud och fick svaret att det var hit till Borensberg jag skulle.
Sven-Olof Fagerhov har nu varit trakten trogen i 38 år.
Hur ser du på alla dina år i Borensberg?
– Jag har varit på väg härifrån många gånger, fått kallelser från andra orter men jag har alltid sagt att jag ska vara kvar här för det har Gud talat om för mig. Jag har frågat Gud många gånger, ganska högljutt, ropat inom mig själv om jag ska vara kvar här. Men då har Gud sagt åt mig att inte ropa så högt, du behöver inte skrika. Om jag vill flytta dig till en annan plats så kommer jag att säga det till dig, högt och tydligt.
I slutet på oktober var Sven-Olof i Zanzibar för att där besöka skolan som pingstförsamlingen i Borensberg samlat medel till byggandet av. Bygget är i stort sett färdigt nu.
– Det var ett intressant besök. Att få se det vi i församlingen samlat pengar till.
Sven-Olov är förutom sin tjänst även mentor och rådgivare åt fyra andra pastorer där han bidrar med sin erfarenhet. Många privatpersoner ringer också för att få stöd och råd. Det är personer från hela landet och han ger då andliga råd och stöd per telefon.
– Jag kan sitta i flera timmar, det beror på behovet. Det har tagit mycket av min tid i snart 40 år.