Det är organisationen CISV som anordnar lägret. Syftet är samarbete, interkulturell förståelse, kommunikation och vänskap.
– De fixade en resa till barn som var 11 år. De tänkte att om man lära känna varandra, barn från olika världsdelar, så börjar man inte kriga, säger Gunilla.
Nu är det hennes tur att vara en av Sveriges representanter.
Lägret pågår i 28 dagar och deltagarna består av två tjejer och två killar från varje land och 10-12 olika länder är representerade. På det här lägret består Sveriges representanter av Gunilla, en tjej från Linköping, en kille från Söderköping och en kille från Norrköping. Där till finns en ledare som följer med delegationen.
Gruppen har träffats några gånger och planerat hur de ska presentera Sverige på lägret.
– Vi har lärt känna varandra ganska bra. Inte som bästa-vänner-bra, men ändå, säger Gunilla.
De svenska 11-åringarna ska presentera bilden av Sverige och det svenska samhället för sina jämnåriga lägerkompisar från andra länder.
På lägret kommer det att organiseras olika "national nights" då varje lands representanter får ett tillfälle att presentera sitt land.
– Så vi tänker ta med något gott till dem att äta. Vi tänker ta med blåbärssoppa och pepparkakor, säger hon.
Till pepparkakorna ska de berätta om julfirande i Sverige och blåbärssoppan får representera natur, friluftsliv, Vätternrundan och Vasaloppet.
– Så ska vi dansa "Små grodorna", säger hon och fortsätter:
– Ledaren är så lång så han får vara midsommarstång.
Våra svenska traditioner ska presenteras.
– Det hela går ju ut på att man ska lära känna varandras kulturer och respektera varandra för att kunna skapa fred, säger Gunillas pappa Claes Beck-Friis.
Nu ska hon ge sig av i fyra veckor.
– Det känns ganska roligt, men konstigt. Det går inte att förklara. Jag har övat ganska mycket på engelska, säger hon.
Hon har övat genom att prata med andra på Skype. Kompisar i andra länder som hon lärt känna genom datorspelet Minecraft och kompisars kompisar.
– Man blir alldeles paff när man hör Gunilla sitta och prata, säger Claes.
Han är mycket imponerad över hur bra på engelska hon blivit.
– Att ta en bok och trycka in i hjärnan går inte. Det är inte min grej, säger Gunilla.
Deltagarna ska helst inte ha någon kontakt med sin hem under lägertiden.
– Det känns ganska skönt, men ganska konstigt också, säger hon.