Maris ögonstenar Smilla och Loppan. "Tur att jag har dem så jag kommer ut varje dag"
Mari Malm satt i sin bil när hon blev påkörd bakifrån i en seriekrock, det resulterade i en whiplashskada. Olyckan inträffade 2006 och hon arbetade under den perioden som skötare inom psykiatrin. Första tiden efter olyckan var Mari sjukskriven och när hon försökte komma tillbaks till jobbet funkade det inte alls, så hon fick fortsätta sin sjukskrivning.
2018 bodde Mari i Åre och var då med i ytterligare en bilolycka.
– Jag väjde för ett rådjur och körde in i en hård snövall, det ledde till att jag fick ett diskbråck i ländryggen. Min whiplashskada förvärrades i samband med det och jag kunde inte återgå till mitt arbete på förskolan jag arbetade på då.
Smärtan blev slitsam för Mari, både fysiskt och psykiskt. Hon valde att flytta tillbaka till Motala och vidare till Borensberg där hon nu bor.
– Jag har haft rejäl otur med bilolyckorna. Mina fysiska besvär har dessutom blivit värre med åren. Jag har märkt att jag stundvis är deprimerad och mår då väldigt dåligt psykiskt och bitvis är jag uppåt. Jag har varit sjukskriven för både smärta och depression. Det ena ger det andra, lite av ett moment 22.
Den dagliga smärtan i nacke och ländrygg gjorde att Mari gick in i en djup depression våren 2019 och blev diagnostiserad Bipolär typ 2.
Hur var det att få det beskedet?
– Det kändes ändå bra att få veta vad det var och kunna få rätt medicin mot det. Men det är svårt att hitta rätt styrka på medicinen och vi har testat oss fram under många år nu. Vi har fått lite ordning på de höga topparna och de djupa dalarna, men min smärta finns kvar och jag går ständigt till en samtalsterapeut och pratar, det är jättebra.
Fullt fokus på penseldragen.
"Jag klarar endast av att måla korta stunder, men det är ändå viktigt att göra det jag mår bra av"
Mari som har målat, ritat och tecknat hela livet, tycker det är jobbigt att inte kunna göra det i samma utsträckning längre. Efter nackskadan blev skapandet som en slags terapi. Det gick visserligen bara att måla kortare stunder men några tavlor kunde hon skapa.
– Jag hade en utställning och var tvungen att hitta på ett namn, det var då jag började kalla min hobby för M-konst. Mina tavlor är en blandning mellan föreställande och abstrakt konst.
Ett av Maris konstverk på staffli.
Maris konst pryder väggarna i hennes lägenhet.
Tavla signerad av Mari.
– Skapandet ligger nästan helt på is nu eftersom jag har så ont, och det är jobbigt eftersom jag är en skapande människa. Jag önskar att jag kunde måla mer. Jag är egentligen en glad person som har lätt till skratt, men jag har förändrats av allt som har hänt.
När depressionen är som värst isolerar sig Mari. Hon mår som sämst på morgonen när hon vaknar och kan känna att livet är meningslöst.
– När det är så illa sover jag också dåligt, om ens alls. Men då är det tur att jag har mina två hundar att tänka på. Det är de som får mig att gå upp ur sängen och komma ut.
Smilla och Loppan vill gärna vara nära matte.
Målartillbehör i olika storlekar.
Hur orkar du när det är som jobbigast?
– Det är egentligen bara att gilla läget och hitta små guldkanter i livet. Mina hundar betyder ju väldigt mycket för mig. Jag lyssnar mycket på talböcker och framförallt deckare. Jag gillar att vara i naturen, det är läkande för mig. Även fast det är kämpigt kan jag ju inte sluta att leva. Jag mår ju bättre av att göra något jag gillar.
Arbetsförmedlingen har utrett Mari under flera års tid. Hon har även arbetstränat på flera olika arbetsplatser och nu är utredningen klar.
– De har kommit fram till att jag klarar av att arbeta 25 procent med anpassade arbetsuppgifter utifrån mina begränsningar. Så nu är jag på Husbygården i Borensberg och arbetstränar.