Innan sitt första år på Vätternrundan trodde han själv inte att jobbet på Vätternrundan skulle bli långvarigt, men nu förklarar han det mer som en del av ett livsverk att driva evenemanget. Andreas skulle själv vilja att det så småningom finns ett Vätterrunda-museum, där man kan förkovra sig i loppets historia.
– Mitt yrke och intresse för föreningsliv är definitivt integrerade i varandra. Det går nog inte att arbeta här utan att samtidigt ha ett brinnande intresse för föreningslivet, säger Andreas Andersson.
Vi träffas på Vätternrundans kontor intill Maifs idrottsområde. I sju år har han varit kommunikationsansvarig på Vätternrundan, ett arbete han inte trodde han skulle stanna kvar på särskilt länge.
– Under mina första månader tänkte jag att här blir jag kvar i max två år. Det var stressigt och under maj och juni var jag mer på jobbet än hemma. Men när första rundan var klar insåg jag att det är mer ett life mission för oss som jobbar här att driva evenemanget vidare. Det ger så mycket till så många.
Vad ger det dig?
– Glädje och mångsidighet. Att göra samma moment dag ut och dag in passar inte mig. Här kan jag ena dagen skapa en kommunikationsplan och nästa dag stå med slagborr och bygga ett tält till några av de 4000 funktionärer som arbetar med rundan. Eller så tar jag emot ett ton medaljer, säger Andreas och skrattar.
Andreas Andersson gillar variationen i sitt arbetet där han ser sig själv som en alltiallo. Själv har han cyklat Vätternrundan tre gånger.
Vätternrundan har likt andra motionslopp haft det tufft under pandemin och Andreas minns våren 2020 väl.
– Den aprildagen då beslutet togs att vi skulle ställa in evenemanget var nog en av de värsta dagarna i mitt liv. Det var mycket som var osäkert och det fanns ingen mall att följa för hur vi skulle göra. Många blev upprörda över att inte få tillbaka sin anmälningsavgift, men det många inte vet är att Vätternrundan inte är ett aktiebolag och i och med det hade det inneburit slutet för många föreningar.
Andreas försökte hitta kreativa lösningar. Två veckor efter beslutet att ställa in loppet hade han och Oskar Sundblad, som då var marknadsansvarig, skapat loppet "Min Vätternrundan" som innebar att man körde loppet digitalt.
– För att pionjären Stig Johansson inte skulle missa sin streak turades jag och Oskar om att köra loppet med honom på rätt dag och starttid som han haft sen första loppet 1966.
Under pandemiåret 2020 ställdes ordinarie Vätternrundan, men då fixades istället alternativet ”Min Vätternrundan”. På den ”rätta dagen” i juni turades Andreas Andersson, Oskar Sundblad och Gunilla Brynell-Johansson om att cykla runt sjön tillsammans med pionjären Stig Johansson.
Att förvalta och förädla världens största motionscykellopp är något Andreas ser som en ära.
– Jag gillar historia och det finns det gott om i det här loppet. Det förenar människor och skapar de mest otroliga händelser och historier, det finner jag fascinerande. Alla har verkligen en egen historia att berätta om sin Vätternrunda.
När Andreas pratar om sitt privata engagemang i föreningar som Borensbergs IF och frisbeegolfen i Borensberg lyser han upp lite extra.
– Föreningslivet ger mycket till många och det är något visst med att bidra med sin tid för att det ska leva vidare. Jag är en riktigt eventoholic, att få skapa olika event och tillställningar är något jag knappt ser som ett jobb, även om det ligger många timmar bakom. Att ideellt ge av sin tid för att både bidra till föreningars överlevnad och samtidigt bidra till ett rikt lokalt föreningsliv ligger mig varmt om hjärtat.
Själv tränar Andreas mycket löpning och har tidigare anordnat ultra backyard-lopp i Borensberg. Att driva event är något han brinner lite extra för.
Vad händer den närmaste tiden?
– Det är lite förändringar på gång när det kommer till Vätternrundan, dels vilka lopp som ska gå vilka dagar, men också arbetet att göra Vätternrundan mer attraktivt för de som inte cyklar. Vi vill att det ska bli en ännu större folkfest för alla.
På konferensbordet ligger de klassiska Vätternrundabullarna på ett vitt fat.
– De ser kanske inte mycket ut för världen, men de är förbaskat goda, säger Andreas och ler.
Andreas skämtar om att Vätternrunda-bullarna inte ser så mycket ut för världens men att de är väldigt uppskattade och goda.
Andreas säger att han minst ska göra två Vätternrundor till. En där han ska pressa för att få så bra tid som möjligt och en i en äkta "Stig Johanssson-anda", det vill säga på en oväxlad, gammal cykel. En pionjärrunda som Andreas själv kallar det.