Vyn frÄn krönet med nedförsbacken fram till tÄgspÄret. Vid olyckstillfÀllet var det vinter och halt vÀglag som gjorde att Maribells bil kanade ner och stannade pÄ rÀlsen och blev pÄkörd av tÄget.
Solen strÄlar och barnen hörs leka i poolen i villatrÀdgÄrden i GÀrdserum. Hunden Kira viftar med svansen vid grinden och fÄr en vÀnlig klapp av sin matte Maribell Svensson, 28 Är. Hon vÀlkomnar med ett stort leende, men allt som kÀnns sÄ sjÀlvklart idag kunde ha tagit en helt annan vÀndning den 3 februari 2023. DÄ hon, Ätta mÄnader gamla dottern Sigrid och treÄrige sonen Edvin blev pÄkörda av tÄget.
â Vi kom i bilen över krönet till backen pĂ„ vĂ€g hem efter att ha handlat mat inne i Ă tvidaberg. Jag sĂ„g att lamporna vid den obevakade övergĂ„ngen blinkade rött och förstod att tĂ„get var pĂ„ vĂ€g, varpĂ„ jag började bromsa. Men det var sĂ„ halt att jag inte fick stopp pĂ„ bilen.
Maribell beskriver hur hon försökte sikta pÄ diket, men istÀllet gled bilen ned pÄ jÀrnvÀgsspÄret dÀr den blev fast.
â Jag blev livrĂ€dd eftersom jag visste att tĂ„get var pĂ„ vĂ€g rakt mot oss. Det enda jag tĂ€nkte var att fĂ„ ut barnen ur bilen.
Sigrid satt i passagerarsÀtet fram och Edvin i baksÀtet. Maribell sprang runt bilen och slet upp den första dörren.
â Jag hann bara lĂ€gga mina hĂ€nder pĂ„ Edvins ben, sedan small det.
TÄget, vars förare sett bilen pÄ spÄret, hade börjat bromsa men körde in i fordonet med en sÄdan kraft att den snurrade 180 grader. Maribell trÀffades av sin egen bil och landade pÄ den vinterkalla marken.
â Jag hamnade pĂ„ mage i grĂ€set. Jag försökte resa mig men ramlade igen. Jag ville till barnen för att se hur det gĂ„tt med dem, men jag kom inte upp. Det var fruktansvĂ€rt att ligga dĂ€r orörlig och höra dem skrika.
Sigrid och Edvin som fortfarande var bÀltade i bakÄtvÀnda bilbarnstolar klarade sig mirakulöst utan fysiska skador och togs om hand av tÄgpersonalen. Maribell var dÀremot allvarligt skadad och förblev liggande pÄ grÀset i vÀntan pÄ rÀddningspersonal.
â NĂ€r tĂ„gpersonalen sa att barnen var oskadda och omhĂ€ndertagna kunde jag kĂ€nna efter sjĂ€lv. Jag kan inte sĂ€ga att jag hade ont, men kĂ€nde direkt att bĂ„da mina ben var brutna och nĂ€r jag andades kom det ut luft genom kinden. Jag hade ett sĂ„nt adrenalinpĂ„slag att jag inte kĂ€nde smĂ€rtan.
För Maribell Àr det viktigt att barnen fÄr prata om olyckan som hÀnde. Edvin, i mitten, brukar nÀmna att han fick Äka polisbil och att mamma var sjuk efterÄt. Sigrid var Ätta mÄnader vid olyckstillfÀllet.
Pontus som Àr barnens pappa och Maribells make, fick veta om olyckan och ringde till svÀrfar. De skyndade till olycksplatsen och hann precis komma fram innan Maribell fördes ivÀg med ambulans, sÄ de följde med till sjukhuset.
â Det var vĂ€l först nĂ€r vi nĂ€rmade oss Linköping som jag började fĂ„ ont, minns Maribell. Mycket pĂ„ grund av att rĂ€ddningspersonalen inte vĂ„gade vĂ€nda mig eftersom det fanns risk för inre blödningar. Jag lĂ„g pĂ„ mage i ambulansen med armen i en mĂ€rklig vinkel. Direkt nĂ€r jag kom till sjukhuset fick jag smĂ€rtlindring. Efter det minns jag inte sĂ„ mycket mer.
BÄda benen i vardera underben var brutna rakt av, varav ett med öppen fraktur. En arm var bruten och det var ett stort öppet hÄl i ena kinden som Maribell tror orsakades av kanten pÄ den öppna bildörren.
â Det var först nĂ€r jag sĂ„g min makes och pappas min som jag förstod att jag sĂ„g förjĂ€vlig ut. Det hade jag inte tĂ€nkt pĂ„ innan.
Flera operationer och tvÄ omgÄngar pÄ IVA följde de nÀrmaste veckorna. Maribell som fortfarande ammade sin dotter bad personalen att pumpa mjölk, men nÀr hon landade pÄ IVA för andra gÄngen bestÀmde hon sig för att sluta. Dels utifrÄn medicinerna men ocksÄ för att hennes kropp var under sÄ stor pÄfrestning.
â Det var en sorg för mig, men det viktigaste var att Ă„terhĂ€mta mig sĂ„ jag kunde komma hem.
Maribelle tillsammans med Edvin och Sigrid. "Jag skulle inte sÀga att den hÀr olyckan förÀndrat sÀrskilt mycket nÀr gÀller hur jag ser pÄ livet. Redan innan har jag varit sÄ tacksam för min familj och det fina som finns runtom mig" sÀger Maribelle.
Hon ÄterhÀmtade sig snabbt. Efter tvÄ veckor kunde hon börja gÄ pÄ benen tack vare operationen dÀr de satte in skruvar i benen. Efter en mÄnad fick hon komma hem dÀr en ramp monterats sÄ hon kunde ta sig in och ut ur huset.
â Det var otroligt skönt att komma hem, men jag kĂ€nde vĂ€ldigt dĂ„ligt samvete eftersom jag inte kunde hjĂ€lpa till med barnen som jag brukar.
NÀr olyckan intrÀffade var femÄrige sonen Alfred hemma med Pontus. NÀr han pratar om hÀndelsen har han mest fokus pÄ att han fick bo hos sin gammelfarmor ett tag. Edvin minns att han fick Äka polisbil och att mamma var sjuk efterÄt. För Maribell har det varit viktigt att barnen fÄr prata om olyckan.
â Det var ju inte bara jag som drabbades utan hela familjen. BĂ„de i samband med olyckan men ocksĂ„ efterĂ„t eftersom det tog tid för mig att rehabiliteras. Framförallt har de ju mĂ€rkt av min hjĂ€rntrötthet som kom efter att jag blev sövd.
Maribell som till vardags arbetar inom demensvÄrden började jobba efter fyra mÄnader och Àr tacksam att arbetsplatsen kunde anpassa hennes arbetsuppgifter. Idag studerar hon till undersköterska och jobbar halvtid.
För att ta sig till huset i GÀrdserum mÄste man köra över nÄgon av de tvÄ jÀrnvÀgsövergÄngarna pÄ vÀgen in till samhÀllet. Maribell beskriver hur hon efter olyckan hörde tÄget pÄ kvÀllarna och kÀnde Ängesten som ljudet förde med sig.
â Jag led av mycket Ă„ngest under mina tonĂ„r och den vet jag hur jag ska hantera. Jag har tvingat mig sjĂ€lv att stĂ„ bredvid jĂ€rnvĂ€gen och lyssna pĂ„ ljuden frĂ„n tĂ„gen nĂ€r de Ă„ker förbi. Idag fĂ„r jag inte lĂ€ngre hjĂ€rtklappning varje gĂ„ng jag tĂ€nker pĂ„ att jag ska köra över jĂ€rnvĂ€gen. Men visst har jag jobbiga dagar.
Maribelle och Edvin vid olycksplatsen.
I Trafikverkets olycksutredning konstateras att Maribell agerat utifrÄn de förutsÀttningar som fanns vid olyckstillfÀllet och bromsat nÀr hon sÄg de rödblinkande lamporna. Bilen var besiktad med godkÀnda dubbdÀck. Det kalla vÀdret skapade frost pÄ vÀgbanan, vilket resulterade i mycket halt vÀgunderlag. Direktiven för vÀgunderhÄllning hade uppfyllts eftersom vÀgen hade sandats dagen innan. Ljus- och ljudsignalerna i korsningen fungerade.
Utredarna lyfter samtidigt fram flera förbÀttringsförslag pÄ platsen. SÀnkt hastighet pÄ strÀckan, utplaning av vÀgens lutning och tidigare förvarningar lÀngs vÀgen att det kommer en tÄgkorsning,
Förslagen har överlÀmnats till ansvariga ÄtgÀrdsplanerare pÄ Trafikverket i Sydöstra regionen.
"Det kan eventuellt bli ÄtgÀrder i framtiden, men det Àr inte utrett vad det kan tÀnkas bli eller nÀr i tid det i sÄ fall skulle kunna ske" meddelar presskommunikatör Felicia Danielsson pÄ Trafikverket i ett mejlsvar.
Maribell har ingen tanke pÄ att flytta frÄn huset i GÀrdserum, familjen njuter av livet hÀr. Nu kan hon leka med barnen och springa nÀr hon trÀnar agility med hunden Kira.
â Jag skulle inte sĂ€ga att den hĂ€r olyckan förĂ€ndrat sĂ€rskilt mycket nĂ€r gĂ€ller hur jag ser pĂ„ livet. Redan innan har jag varit sĂ„ tacksam för min familj och det fina som finns runtom mig. Jag Ă€r sĂ„ glad att jag Ă€r hĂ€r.
Idag Àr Maribell nÀstintill ÄterstÀlld och kan Àgna sig Ät hundtrÀning igen med hunden Kira. Redan ett halvÄr efter olyckan gick hon nybörjarkurs i agility.
"NÀr jag kunde springa agility för första gÄngen kÀnde jag en enorm glÀdje" sÀger Maribell.