Låt lärare få ägna sig åt undervisning

Bristen på behöriga lärare i grundskolan är stor och den spås bli ännu större framöver. Många lärare går i pension de närmsta åren, en del lämnar skolan för att göra annat och lärarutbildningarna har svårt att attrahera studenter. Vi behöver tänka om och göra annorlunda än tidigare, skriver Trine Vikinge och Elisabeth Lietha från C.

Konflikter som uppstår under raster tar ofta tid från undervisningen då de behöver redas ut under lektionstid.

Konflikter som uppstår under raster tar ofta tid från undervisningen då de behöver redas ut under lektionstid.

Foto: JANERIK HENRIKSSON / SCANPIX

Debatt2021-08-02 17:54
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Bristen på behöriga lärare kommer tvinga oss att tänka annorlunda. Situationen är allvarlig och det är nödvändigt att lyfta frågan om andra professioner i skolan innan den blir ohanterlig. 

Skolan är precis som samhället i övrigt, i ständig förändring och är inte i dag vad den var igår. Något som utvecklats till det sämre är att den del av arbetstiden som en lärare kan lägga på undervisning, förberedelser och uppföljning har krympt. Administration, dokumentation, att lösa konflikter, agera ordningsvakt, rapportera samt ha dialog med föräldrar kräver allt mer av lärares tid.

Behöriga lärare är utbildade i att förmedla kunskap baserat på läroplanen samt att sätta betyg. De bör i mycket större grad få ägna sig åt detta. För att göra allt det som ligger utanför lärarnas kompetensområden bör vi engagera och anställa människor med andra erfarenheter, kunskaper, förmågor och färdigheter.

Därför föreslår vi att:

· Försöket med heltidsmentorer utvidgas, eftersom det visat sig fungera mycket bra. Det bör även testas på låg- och mellanstadiet. Heltidsmentorerna kan ansvara för närvarorapportering och frånvaroproblematik, kontakt med föräldrar och vårdnadshavare, tillbudsrapportering med mera. Efter att justeringar och förbättringar gjorts bör heltidsmentorer bli norm. 

· Administrativ personal bör finnas för att sköta de administrativa sysslor som man inte behöver en lärarutbildning för att göra. 

· Organiserade rastaktiviteter med lämplig personal införs, eftersom det visat sig vara ett bra verktyg för att ge mindre konfliktfyllda raster och även bidrar till de pulshöjande aktiviteter som vi vet gynnar skolarbetet. Konflikter som uppstår under raster tar ofta tid från undervisningen då de behöver redas ut under lektionstid. 

· Plats bereds för forskare med stort engagemang för skolan att bidra med sina expertkunskaper i klassrummet. Detta skulle kunna stimulera intresset för lärande generellt, och specifikt bidra till att även högpresterande och särbegåvade elever kan få möjlighet till ”maximalt lärande”, som skolan i dag har svårt att tillgodose.

Exakt vilka professioner som ska anlitas är sannolikt inte det centrala, utan fokus bör ligga på att utveckla verktyg och systematik för att lösa de problem som finns på varje enskild skola, och som allvarligt bidrar till att kunskapsmålen inte nås. Rektor bör få ett stort ansvar och ges stor frihet, och den centrala förvaltningen bör vara stödjande samt bidra till kunskapsspridning.

Skolan är när den är som bäst ett fantastiskt verktyg som ger våra barn och unga lust till lärande och utveckling och bra grund för liv som aktiva och engagerade samhällsmedborgare. De problem som skolan sliter med är utmanande och det går inte att överskatta betydelsen av att lösa dom. Vi kommer tvingas att tänka och göra annorlunda än tidigare. Det bör vi se som en möjlighet.