Domstolens beslut om Lalandiaplanerna

Den 10 december 2018 tog fullmäktige beslut att godkänna detaljplanerna för de fem områden som avsatts för Lalandias badanläggning och stugbyar. Besluten överklagades och har sedan dess varit föremål för en långdragen juridisk process. Den 18 november 2021 kom så mark- och miljödomstolens beslut.

Detaljplanen för badanläggningen vid Jätten får grönt ljus. Där fanns visserligen synpunkter om buller, insyn, ljuspåverkan och ljud, men det ser domstolen inte som hinder för en etablering.

– Där har framförts att det skulle vara olägenheter med ljus och så vidare, men vi anser inte att de saker som tagits upp är skäl nog att upphäva detaljplanen, säger rådman Ann Westerdahl.

Samma situation råder dock inte för tre av detaljplanerna för de planerade semesterbostäderna vid Vildmarken, kommunens tidigare stugby och Folkets Park. Där upphäver domstolen helt kommunens beslut. Man säger alltså nej till detaljplanerna.

Domstolen anger flera skäl, men rådman Ann Westerdahl, förklarar att det främst handlar om strandskyddet.

– Man har från kommunens sida åberopat att marken redan är i anspråkstagen. Men det handlar om delar av marken. Där finns det domar som säger att det inte bara kan handla om en del utan att man måste titta på allt, säger hon.

Kommunens motiveringar att upphäva strandskyddet på grund av ett "angeläget allmänt intresse" i form av nya arbetstillfällen och turismutvecklingen motiveras inte tillräckligt enligt domstolen. Den ena paragrafen som kommunen hänvisat till anser de handlar om utbyggnad av försvarsanläggningar, den andra behöver utvecklas mer. Kommunen måste visa att det inte går att bygga stugbyarna någon annanstans.

– Där finns inga lokaliseringsutredningar som visar att det är så, säger Ann Westerdahl.

Så om kommunen tydligare hade kunnat visa att stugbyarna inte kan ligga någon annanstans i kommunen, då hade det kunnat vara ett skäl?

– Ja. Det får man ju bedöma om det finns en sådan utredning. Men det finns det inte, säger hon.

Fast materialet finns. Kommunen skickade in det till domstolen i efterhand som ett svar på synpunkter som kommit. Där finns en genomgång av vilka alternativa områden som studerats. Men det räcker inte menar domstolen. Den informationen skulle ha funnits med i detaljplanen från början.

– Och dessutom ser det snarare ut som att de tittat på placeringen av Lalandia i sig och inte stugbyarna, säger Ann Westerdahl.

Den utredning som ändå finns över alternativa platser, hade den varit tillräcklig om man bara haft med den från början?

– Jag vill inte uttala mig om det. Vi har tittat på hur planunderlaget faktiskt har sett ut, säger Ann Westerdahl.

Domstolen påpekar också att kommunen inte angett tydligt när man gick ut med detaljplanen att bygget av stugbyarna skulle strida mot översiktsplanen. Översiktsplanen talar nämligen om möjligheten till ett mindre andra tomter vid Marieberg. En stugby med 340 semesterbostäder anser inte domstolen är ett mindre antal.

Översiktsplanen är bara rådgivande. Varför är det ett problem att gå emot den?

– Den är bara rådgivande, men om detaljplanen strider mot den så ska man redogöra för det när man kungör planen och det fanns inte med, säger Ann Westerdahl.

Därmed menar domstolen att det är "ett sådant formellt fel att det finns skäl att upphäva detaljplanen av den anledningen."

När domstolen tittat på andra argument, som natur- och kulturvärden, går man däremot på kommunens linje. Där ser man "inte påtagligt skadar områdets natur- och kulturvärden". Men det finns ett undantag.

I Varamon finns flera fladdermusarter. Alla fladdermusarter är fridlysta och det är "förbjudet att döda eller fånga samt skada eller förstöra deras fortplantningsområden eller viloplatser." En inventering av Folkets Park visar att antalet fladdermöss är få och påverkan på dem har av kommunen bedömts som liten. Men domstolen är inte nöjd. Man menar att utredningarna inte är tillräckliga utan man hade velat ha mer specifik information om i vilka träd djuren bor och om just de träden av tänkta att bevaras.

Är fladdermössens existens i området ett hinder, eller hade man kunnat bygga bara man utrett mer utförligt?

– Det är möjligt att det finns lösningar och att man hade kunnat söka och få dispens. Det vet jag inte, säger Ann Westerdahl.

Kommunen har nu tre veckor på sig om de vill överklaga domen till Mark- och miljööverdomstolen.