Okej, John. Paul, George och Ringo nådde en högre nivå av kändisskap, men den betydelse som Monty Python hade för tv-humor kan utan tvekan jämföras med vad The Beatles innebar för pop- och rockmusikens utveckling.
Och om medlemmarna i det där Liverpool bandet på något sätt kompletterade varandra med sina olikheter, så var det likadant med Graham Chapman, John Cleese, Terry Gilliam, Eric Idle, Terry Jones och Michael Palin.
Själv tillhör jag en generation som är lite ”skadad”, som outtröttligt fortsätter att citera odödliga repliker eller referera till deras sketcher. Vissa av er vet garanterat vad jag menar. När vi hör någon klaga över sin barndom och påpeka hur förspänt de unga har det i dag så kommer vi genast att tänka på ”The four Yorkshiremen”, där fyra män i vit smoking sitter och röker cigarr och ska bräcka varandra i vem som hade den värsta uppväxten.
Då och då kör vi en ”knasgång”, inspirerat av sketchen där John Cleese gör ett halsbrytande nummer som tjänsteman på ”Ministry of Silly walks”. Det var den där sjuka och absurda humorn som kännetecknade humorgruppen. Hur kan man ens komma på en sketch om en man som går till ”The ministry of silly walks” för att söka statligt stöd för att utveckla en egen variant av knasig gång?
Och hur funkar en hjärna som skapar "The fish slapping dance"?
Vi ska inte heller glömma de sanslösa och stilbildande animationerna av Terry Gilliam, amerikanen i gruppen, som bidrog till den "pythonska" atmosfären.
Jag såg en gång en dokumentär om Monty Python-gänget, där de berättade hur de jobbade fram sina sketcher. När de bollade idéer så var det förstås många skratt kring bordet, men när de plötsligt blev tyst och alla lyssnade uppmärksamt så visste alla att de hade något bra på gång.
De gjorde inte bara den där tv-serien, utan även några filmer. Jag vet inte hur många gånger jag och mina polare på 80-talet gick till videobutiken och hyrde ”Monty Python and the holy grail” och sedan satt och skrattade åt "Riddarna som säger Ni!" och de andra skruvade karaktärerna i denna film.
Och sedan kom "Life of Brian", fortfarande, i mitt tycke, en av de roligaste filmer som gjorts. Det har dock varit svårt att se seriösa filmer om Jesu liv därefter, man bara väntar på att gänget på korsen på Golgata ska stämma upp i "Always look on the bright side of life"...
Jag antar att en del av er nu började att nynna på den välbekanta melodin?
Trevlig helg!