De politiska partierna är just nu mitt inne i olika processer som syftar till att fastställa listor över kandidater till 2018 års val i kommun, region och riksdag. Men vilken typ av personer vill väljarna egentligen ha som företrädare på de politiska slagfälten? Vilka aspekter är avgörande när du står där vid valurnan och ska avlägga din röst? Vem får ditt kryss och varför?
Ska företrädare för de politiska partierna komma från den yrkeskategori som besluten berör? Det är en första fråga att reflektera kring. När så är fallet, exempelvis när en lärare är med och beslutar i utbildningsfrågor, finns en insikt och en insyn som är omöjlig att uppnå på andra sätt. Därtill finns normalt sett utbildning och erfarenhet från relevanta sakfrågor.
Samtidigt är det problematiskt att bestämma över sig själv och sin egen yrkeskår, då det ger ett navelskådande som kan motverka en allsidig granskning. Just denna problematik är en återkommande punkt i kritiken mot styrningen av landsting och regioner, där många av de förtroendevalda politikerna själva arbetar inom vården. Det blir skevt.
Åldern hos de politiska företrädarna är en annan faktor att ta hänsyn till. På det lokala planet är det ofta en hög andel gråa hår i församlingarna, vilket inte enbart beror på den kniviga situation som politiker befinner sig i. Den låga andelen yngre politiker är en klar brist, eftersom den unga generationens åsikter blir svårare att nå om den inte aktivt deltar i det politiska samtalet. Dialog med de unga kan delvis motverka de negativa effekterna, men inte eliminera dem.
I riksdagen är situationen en helt annan. Där är de årsrika personerna kraftigt underrepresenterade sett till den demografiska strukturen. Det innebär också en klar brist, eftersom de så viktiga frågorna om äldreomsorg därmed inte får den tyngd som de förtjänar, men även för att nationen slösar bort viktig erfarenhet och kunskap som finns hos den äldre delen av befolkningen.
En del av de framträdande politikerna på riksplanet har liten erfarenhet av arbetslivet utanför politiken, eller ingen erfarenhet alls. Dessa politiska broilers, där vi i riksdagen exempelvis hittar så pass framträdande personer som Centerpartiets ledare Annie Lööf och Miljöpartiets dito Gustaf Fridolin, har ofta tagit vägen via ungdomsförbund innan moderpartiet har lockat med en politisk karriär.
Frånvaron av förankring i arbetslivet är en svaghet hos dessa individer, men är det endast yrkeskompetens och livserfarenhet som vi behöver i politiken? Eller är visioner, kraft, framåtanda, nytänkande och kreativitet också nödvändigt? Svaret är som så ofta givet, vi behöver båda delarna för att skapa en mångfald som ska kunna spegla det samhälle vi lever i.
Partierna har stor makt i frågan om vilka personer som kommer att finnas högt upp på de olika listorna och därmed ligger bra till för att få politiska uppdrag efter valet. Inte minst därför är det viktigt att väljarna också gör ett aktivt val genom att kryssa en viss person på valsedeln, eftersom det bidrar till en bättre helhet. Ta chansen att påverka genom att hitta just din kandidat inför valdagen.