Ledare
Det finns många fördelar med att använda tekniken som ett naturligt redskap och hjälpmedel i undervisningen. De allra flesta av dagens elever har levt med digitala enheter som leksaker och verktyg från mycket tidig ålder. Genom att utnyttja detta och samtidigt kompensera de elever som inte har tillgång till modern teknik i hemmet kan stor framgång inom det pedagogiska området nås.
De potentiella pedagogiska förtjänsterna av att använda lärplattor i undervisningen är stora. Det är mycket intressant att studera effekterna av kommunens projekt, där en skola fick ett visst antal enheter per klass och en annan skola fick en enhet per elev. Den senare skolan visar upp ett fascinerande resultat kring den berömda läskoden, som är avgörande för elevernas fortsatta utveckling och förmåga att ta in kunskap.
De elever som av olika skäl inte får kontakt med den moderna tekniken hemma får tack vare satsningen på lärplattor i skolan chansen att minska det kunskapsmässiga avståndet till mer lyckligt lottade klasskamrater. Att kommunen på detta sätt investerar i en ”pryl” kan faktiskt konkret bidra till att minska klyftorna i samhället.
Samtidigt som lärplattorna i sig är viktiga redskap får inte lärarna glömmas bort. Som i all undervisning är deras kompetens och förmåga att få eleverna att engagera sig helt central. Därför är det viktigt att lärarna anammar de nya möjligheterna som ges, intresserar sig för utvecklingen och använder den nya verkligheten i utbildningen.
Dessvärre finns hos vissa individer en negativ attityd och en motsträvighet till en utveckling i den här riktningen. Detta måste ledare och chefer inom skolans värld bemästra, annars kommer både lärarkåren och eleverna delas upp i olika kunskapsläger.
Det är bland annat därför viktigt att kommunen även ger lärarna möjlighet att få utbildning i hur lärplattor och annan modern teknik kan integreras i undervisningen. Det finns många goda exempel att lära från. Ofta fokuseras det dock alldeles för mycket på själva prylarna i sig och utbildningsdelen försummas, med onödig irritation och kontraproduktiv motvilja som följd.
På många andra håll har utrullningen av ”en till en”, det vill säga en dator per elev, påbörjats i de högre årskurserna av grundskolan eller i gymnasieskolan. Motala gör nu omvänt och börjar i de yngre åldrarna, vilket är ett intressant angreppssätt som förhoppningsvis att effekten blir så stor som möjligt under det decennium som eleverna befinner sig i skolsystemet. Hatten av för arbetet och tänket, som förhoppningsvis kommer att resultera i bättre resultat för eleverna framöver.