Under partiledardebatten i tisdags nämnde Sveriges statsminister Stefan Löfven Motala i samband med internationell handel med Indien och andra globala stornationer. Det måste ses som hedrande för en i sammanhanget på många sätt betydelselös ort. Det finns stor potential att ta vara på för den aktör som verkligen vill, vågar och kan, men görs det verkligen?
Låt oss först konstatera att det finns många positiva och engagerade krafter i arbetet med att driva Motala framåt, att utveckla kommunen och att skapa en ljusare framtid. Dessa människor finns inom politikens värld, inom företagen, inom de ideella organisationerna och bland privatpersoner. Detta ska ingen tvivla på.
Med det sagt finns det en hel del problem att ta tag i och vissa symptom visar på problem som är mer akuta än andra. Någonting verkar nämligen inte stå rätt till i kommunens ledning och styrning. Kommunikationen internt så väl som externt och hanteringen av processen kring Villa Ekenäs är tydliga exempel på problem både inom den politiska ledningen och bland tjänstemännen.
När det i går kungjordes att flera förändringar görs bland ledande tjänstemän var det kluvna tankar som dök upp. Den första tanken var att det är bra att förändringar görs och att problemen med ekonomi och verksamhet inom socialförvaltningens område verkligen tas på allvar. Det är en komplex uppgift att vända på en svår situation och de som tidigare har varit ansvariga har inte lyckats som förväntat. Då krävs förändring.
Samtidigt väcks andra funderingar. Att gå in på personnivå och göra bedömningar är alltid känsligt och ska göras med försiktighet, men ändå lyfts det på ögonbryn i samband med förändringarna. Orsaken till det är att bildningschefen Jimmy Szigeti erbjuds den nya tjänsten som biträdande kommunchef. Peter Ingesson som är kommunchef motiverar valet av person väl, men ändå sticker det i ögonen på många att det sker just nu.
Det var nämligen Jimmy Szigeti som nyligen förklarade att konsekvensanalysen av nedläggningen av Villa Ekenäs skulle göras efter att beslutet är taget. Detta fullständigt orimliga förhållningssätt har inte tagits emot väl bland varken föräldrar, personal eller den politiska oppositionen. Att just han en kort tid efter ett så kontroversiellt och avskytt agerande blir erbjuden en befordran till en hög post inom kommunen är anmärkningsvärt.
Att dessa förändringar sammanfaller med Vätternrundans veckor är sannolikt en slump, men det kan också ses som en symbol för situationen. Motala är på både positiva och negativa sätt ute och cyklar. Det återstår att se var färden slutar och om fler punkteringar dyker upp på vägen till målet, vad nu målet än må vara.