Valnatten bjöd på en gigantisk skräll från det nya partiet Konsensus, som då låg delad etta med exakt lika många röster som Socialdemokraterna. Därefter kompletterades valnattens dramatik med onsdagsräkningen, där det visade sig att Konsensus blev näst största parti.
Trots det var de valets solklara vinnare och hade ett gyllene läge inför de kommande förhandlingarna om makten. Situationen var minst sagt delikat. Som ett oberoende lokalt parti med sakfrågor och mer fart i fokus fanns alla möjligheter att ta för sig, spela ut motståndarna mot varandra och verkligen lyckas få potential att ändra på de saker man vill ändra på.
Nu ser det dock ut som att partiets orutin inom politiken och bristande förståelse för de politiska processerna påverkar negativt. Beskedet i veckan från Konsensus är att inget permanent samarbete med något av de andra partierna eller blocken är aktuellt. I stället kommer partiet att sträva efter innebörden i sitt namn, det vill säga bredare lösningar som i princip alla kan ställa sig bakom.
Konsensus agerande att söka samförstånd kan låta sympatiskt, men är i stället problematiskt. Det ger en högst osäker grundsituation i kommunen, där partiet riskerar att få kritik för att agera kappvändare utifrån hur vinden blåser. Det spelar ingen roll om det faktiskt i själva verket var grundtanken, eftersom det får underliga effekter. Alliansen ser nu ut att bli den största maktfaktorn, åtminstone om inte Konsensus vill eller vågar ta ställning. Det är lätt att förstå frustrationen hos Socialdemokraterna som inte tycker att Konsensus tar sitt ansvar.
”Vi gick till val på att vara neutrala”, säger förstanamnet Mats Wahrén till MVT. Uttalandet i sig är en motsägelse, eftersom kommunpolitik handlar om att ta ställning och att aktivt driva sina ståndpunkter för att förändra samhället till det bättre. Att då som näst största parti säga ”vi vill inte ha någon åsikt” är högst tvivelaktigt. Den solklara ledningen in på upploppet har förbytts till förvirring och osäkerhet om var mållinjen ens finns någonstans.
Konsensus gick till val på att få mer fart i politiken i Vadstena och folket gillade budskapet. Problemet är att partiets praktiska tillämpning av konsensus i själva verket kan leda till motsatsen. ”Det kanske tar längre tid att komma till beslut om alla ska vara överens”, säger Wahrén. Han anar nog inte hur rätt han har. Det är just det som är problemet. Konsensus kan mycket väl komma att bidra till att försämra situationen i stället för att förbättra. Det får framtiden utvisa.
"Konsensus agerande att söka samförstånd kan låta sympatiskt, men är i stället problematiskt.