Vilka vinner – en grupp tjeckiska byråkrater eller en flitig bäverfamilj? Svaret är, överraskande nog, brunt, lurvigt och urgulligt.
Det låter som en påhittad fabel, fyndigt formulerad för att driva med människor och vårt evinnerliga pappersvändande, när SVT (13/2) rapporterar om den smått otroliga historien om det försenade bygget av en fördämning vid floden Klabava sydväst om Prag. Förhandlingarna har dragit ut på tiden, och pågått i sju år.
Då kom gnagarna till undsättning, och byggde på eget bevåg och utan utdraget förarbete en större damm än vad människorna tänkt. Bäverdammen skyddar nu hotade kräftor i floden, och har sparat tjeckiska skattebetalare över tjugotvå miljoner tjeckiska koruna, eller tio miljoner svenska kronor.
Vilken tur att bävern återinplanterades i Sverige, efter att ha utrotats vid slutet av artonhundratalet. Som svensk skattebetalare skulle man gärna få ta del av det djuriska initiativet i byråkratiska Sverige.
Skämt åsido. Långa utdragna processer för att få till stånd byggande är förstås inte ett unikt tjeckiskt fenomen, utan vanligt förekommande även i Sverige. Det gör exempelvis att det tar onödigt lång tid att börja bygga nya bostäder. Av Nationellt Ledtidsindex för 2024, som tas fram av Initiativet Bygg i tid, Byggföretagen och Fastighetsägarna, framgick det att den genomsnittliga tiden från ritbord till byggplats är 4,7 år. En ökning från året innan, trots färre ärenden. Utvecklingen går åt fel, inte rätt håll, och de långa ledtiderna kostar. Var är bävrarna när man behöver dem?
Mer realistiskt är förstås att hoppas på att kommunpolitiker, som sitter på makten över lokala bygglovsfrågor, gör sitt för att korta ned ledtiderna och se till att det byggs mer. Som väljare är det värt att fundera över när det nalkas val. Då saktar byggprocesserna, intressant nog, in än mer.
Den lokalpolitiker som behöver inspiration gör gott i att minnas att 4,7 år är ett nationellt snitt, och kolla in vilka kommuner som har ett lägre snitt. De effektivaste processerna hittar man enligt indexet i Trosa, Karlstad och Västerås. Kalla dem kommuner med bäverenergi, men även dem kan bättre. Trosas snitt låg på 3,1 år, även det en bra bit över de 2,5 åren som företrädare för organisationerna bakom indexet menade var rimliga i en debattartikel i Dagens Industri.
Viktigt arbete pågår även på nationell nivå. "Beslut om detaljplaner och bygglov kan i dag överklagas i flera olika instanser, vilket gör att plan- och byggprocesser ofta förlängs och planerade bostäder försenas, ibland med flera år" sa bostadsminister Andreas Carlson (KD) när tilläggsdirektiv för miljötillståndsutredningen presenterades i januari, med syfte att rå bot på bland annat den problematiken. Med tiden kommer förhoppningsvis ett välgenomarbetat förslag från utredningen.
För det är både onödigt och dyrt att byggprocesser drar ut på tiden, och saktar ner byggandet. Nästan fem år av pappersvändande innan det första spadtaget är orimligt – och får en att önska att en flitig grupp bävrar kunde ta på sig jobbet istället.
Vilka vinner – en grupp byråkrater eller en flitig bäverfamilj?
Sverige behöver fler kommuner med bäverenergi. Det tar alldeles för lång tid att planera byggen, mellan plan och första spadtag tar det i snitt över fyra år.
Flitig. I Tjeckien har en flitig bäverfamilj sparat miljontals kronor åt skattebetalarna.
Foto: Lars Pehrson/SvD/TT
Detta är en ledare. MVT:s ledarsida är oberoende liberal.