Det som borde ha varit en kort historia om problem vid uppstarten utvecklas nu till en tragisk följetong. Ett halvår efter den första vändan av allvarlig kritik rapporteras det om fortsatta problem. Bristfällig mat och undermåliga förutsättningar för personalen att utföra sitt uppdrag är två huvudpunkter.
Det är fullt rimligt att vi reagerar med ilska och upprördhet när vi tar del av berättelser som dessa. Det är en sund reaktion, eftersom det visar att vi bryr oss om människor i vår närhet när de drabbas av bakslag eller vanvård. Det får aldrig bli en normalitet att människor far illa. Likgiltighet är farligt.
Det är samtidigt viktigt att hålla huvudet kallt och fundera på vad som är relevant att bli upprörd över. Fokusera på problemen i sig, hur de kan hanteras och hur de kan motverkas i framtiden. Identifiera orsaker och vidta åtgärder. Ställ krav och gör att problemen blir lösta.
Kritiken mot Attendo förefaller vara motiverad. En svårighet i sammanhanget är att en del som tar del av problemnyheter reagerar i affekt och angriper faktorer som i själva verket inte är egentliga orsaker. Någonting som ofta hamnar i centrum, trots att det inte nödvändigtvis är en orsak, är driftsformen. I klartext är det vanligt att privata vårdgivare får hård kritik just för att de är privata vårdgivare, oavsett om det är relevant eller inte. Även denna gång är så fallet, främst från Vänsterpartiet lokalt.
Det finns tyvärr många exempel där kommunal drift missköts, med följd att människor skadas eller blir lidande. Det sker inom alla områden i offentlig verksamhet, men det är extremt sällan som kritiker ifrågasätter den kommunala driftsformen. Särskilt inte vänsterpartister. Motsvarande situation gäller även inom vården, där regionerna själva tyvärr inte alltid lyckas helt med verksamhet i egen regi.
Det är rimligt och bra att människor blir upprörda över missförhållanden och orättvisor. Det är däremot inte rimligt att utgå från att privat drift är en orsak till missförhållanden. Under pandemin har spridningen av coronaviruset exempelvis varit lägre på privata äldreboenden än i kommunala.
Det som är positivt i sammanhanget är att socialnämndens förvaltning aktivt följer upp det som sker. Det är långt ifrån alltid som viktig uppföljning genomförs på ett sätt som medborgarna borde kunna förvänta sig. Det är en viktig orsak till att upphandlingar ibland blir misslyckade.
Förtroende är bra, men ibland är kontroll avsevärt bättre. Oavsett driftsform.