I Sverige tar vi julen för givet. För många, även bland personer som inte är kristna, innebär julen gemenskap och tradition. För andra är möjligheten att högtidlighålla det kristna arvet en självklarhet.
Ute i världen ser situationen dock radikalt annorlunda ut. I Mellanöstern är förföljelse och diskriminering av kristna minoritetsgrupper vardag. Särskilt nedslående är att frågan, jämfört med för några år sedan, tycks ha börjat få mindre uppmärksamhet – samtidigt som inget tyder på några faktiska förbättringar. I själva verket kan läget vara allvarligare än någonsin.
Nyligen rapporterade den kristna amerikanska tv-kanalen CBN om hur kristna syrier systematiskt diskrimineras av personal hos FN:s flyktingorgan UNHCR. Behandlingen lyfts fram som en tänkbar orsak till att en så pass stor del av de syriska flyktingarna som tar sig till Storbritannien och USA utgörs av muslimer. Det handlar om hån, hot och inte minst utskällningar för att flyktingarna inte bekänner sig till islam.
Enligt Peter Paulsson, generalsekreterare för Open Doors Sverige – en missionsorganisation som hjälper förföljda kristna – är diskrimineringen mot kristna i Mellanöstern ett känt problem: “Kriget i Syrien har nu pågått i nio år och vi har ofta sett exempel på hur kristna blir behandlade på ett annat sätt” (Världen idag 10/12).
Överlag ser läget dessutom mörkt ut. Apropå en ranking av de 50 länder där förföljelsen mot kristna är som värst, som Open Doors årligen ger ut, talade Paulsson i våras om det “i särklass svåraste året sedan mätningarna startade” (Världen idag 16/1). På årets lista får flera Mellanöstern-länder, däribland Syrien, höga placeringar – vilket innebär att “extrem förföljelse” råder.
En liknande lägesbild framträdde i april när en kartläggning av förföljelse av kristna runtom i världen gjordes av det brittiska utrikesdepartementet. Där bekräftas förekomsten av diskriminering mot kristna i Mellanöstern. Och nedslående nog konstateras att religiös förföljelse för närvarande, globalt sett, växer i både intensitet och omfattning.
Just kristna grupper är mest utsatta och i Mellanöstern görs rena utrotningsförsök av kristendomen som religion. Miljontals kristna har drivits från sina egna hem och kidnappats, fängslats eller mördats.
Dagsläget är minst sagt dystert. Men hur kommer det sig att frågan samtidigt får så pass lite utrymme i den svenska debatten? 2016 fick frågan stort fokus – då en riksdagsmotion om att erkänna folkmordet på kristna debatterades och avslogs. Nu när läget kan vara mer illavarslande än någonsin hörs dock betydligt färre röster.
Vi får inte ge upp kampen om skydd för kristna minoritetsgrupper som förföljs och diskrimineras i Mellanöstern. Utöver ren opinionsbildning måste Sverige börja överväga konkreta åtgärder, som att villkora biståndsmedel och att tala klarspråk för att reda ut vad som egentligen är acceptabelt i FN:s organ.
Julen är ett utmärkt tillfälle att umgås och att reflektera över året som gått. Men det är också en bra tidpunkt att uppmärksamma förföljelsen och förtrycket av alla dem som inte ens får utöva sin kristna tro. (Liberala nyhetsbyrån)
Max Eskilsson