Det råder rojalistisk yra i Storbritannien där kung Charles III och hans Camilla precis har krönts i en överdådig ceremoni som sändes live över stora delar av världen. Här i Sverige firar Carl Gustaf Bernadotte 50 år på tronen, och är därigenom Sveriges genom tiderna längst regerande monark.
Kungen firar sitt jubileum utifrån en förhållandevis säker position. I en aktuell undersökning från SOM-institutet vid Göteborgs universitet framgår det att kungens popularitet bland det svenska folket ökat under det senaste decenniet. Särskilt uppskattad är mannen med kronan bland äldre och kristdemokrater.
Ännu mer folkkär än kungen är dock hans dotter, kronprinsessan Victoria. Hennes popularitet är högre än vad som uppmätts för någon annan offentlig person i SOM-institutets mätningar. Även de som är kritiska till monarkin tycks ha ett gott öga till kronprinsessan. Något som ger henne goda chanser att en dag ta över sin fars roll.
Hela 44 procent av svenskarna har också ganska eller mycket stort förtroende för hur Kungahuset sköter sitt arbete. Att jämföras med 20 procent som är kritiska. Antalet personer som vill införa republik 2023 är det lägsta uppmätta sedan år 2001. Endast 11 procent är positiva och 68 procent är negativa.
Rimligtvis finns det orsaker till att relativt många välutbildade och välinformerade människor föredrar ett arvkungadöme före ett meritokratiskt samhälle där statschefen väljs av folket utifrån erfarenhet och skicklighet. Och det är knappast att vårt kungahus gör ett särskilt imponerande jobb.
En anledning är att vi ständigt matas med diverse kungafjäsk, inte minst i public service som tycks se sig som kungliga hovleverantörer när det kommer till trevlig fluffig kungabevakning. Betydligt mer sällan lyfts hovets fadäser och de många märkligheter som omger kungahuset fram.
En annan anledning är att politiker och opinionsbildare som vill ha republik är alltför dåliga på att presentera alternativ. Ska människor kasta kungen över bord (bildligt, inte bokstavligt) vill de veta vad de får istället. Bara en statsminister? En president? En vald kung? Vad?
Om Carl Gustaf inte bara ska bli den längst sittande, utan även den sist sittande regenten, vilket är det enda rimliga, måste medierna sluta dadda med kungahuset och framför allt måste landets republikaner formulera en väg framåt. Annars sitter vi snart där med ett överdådigt tronskifte (inte kröning för det har vi tack och lov avskaffat) även i Sverige.
Vi behöver ingen kung – presentera ett alternativ
Många människor gillar kungen och har förtroende för hovets verksamhet. Rimligtvis för att det i dagsläget inte tycks finnas några realistiska alternativ och eventuella märkligheter sopas under mattan.
Kung Carl XVI Gustaf.
Foto: Suvad Mrkonjic/ TT
Detta är en ledare. MVT:s ledarsida är oberoende liberal.