Vilken sorts el brygger ditt kaffe i vinter? Precis som under föregående år varnar nu Svenska Kraftnät (14/11) för att Sverige under den så kallade topplasten – de kalla timmarna då elbehovet är som störst – kommer att behöva importera betydande mängder el. 

Om vintern blir normal saknas under dessa stunder cirka 1 000 MW, vilket motsvarar cirka 350 vindkraftverk (givet att vinden blåser). Eller, mer problematiskt, ett polskt kolkraftverk av den större modellen.

Det senare är ingen teoretisk risk utan i perioder en realitet. Faktum är att svensk elimport nästan innebär en garanti för att elen blir sämre ur klimatsynpunkt. Bara om importen kommer från Norge är utsläppen samma eller till och med lägre. Konsumerar vi istället finsk el stiger koldioxidutsläppen till runt 200 gram koldioxid per kWh, i genomsnitt. 

Kommer den från Tyskland eller Polen är siffrorna i genomsnitt 400 eller 750 gram per kilowattimme. Med lite tur snurrar den välutbyggda tyska vindkraften på och sänker utsläppen. I sådana lägen är den tyska elen “bara” 7– 8 gånger sämre ur klimatsynpunkt än den svenska. Tack för kaffet. 

När elen istället går i motsatt riktning är det en enormt effektiv klimatinsats. Sveriges energisystem är ett av världens främsta sett till koldioxidutsläpp. Men det bygger i hög grad på att kärnkraftsreaktorerna levererar pålitlig baskraft. Energiforskarna Staffan Qvist och Barry Brook uppskattade i en studie 2015 att det svenska kärnkraftsprogrammet genom elexport trängt undan fossil elproduktion i närliggande länder motsvarande ungefär två miljarder ton koldioxid. Det motsvarar utsläppen från 600 miljoner bilar – mer än hälften av världens personbilsflotta – under ett år. 

Frågan har ställts förut, men den måste ställas igen: Varför är målsättningen att Sverige ska fasa ut kärnkraften till 2040? Om det tillåts hända blir inte bara det svenska energisystemet mindre pålitligt och mer fossilt. Det undergräver också våra möjligheter att exportera ren el och tränga ut tysk eller polsk kolkraft. 

I debatten framförs ofta argumentet att kostnaderna för ny kärnkraft är höga. Det går att diskutera, men även om det stämmer är det inte helt relevant. De reaktorer som finns kvar går att livstidsförlänga. Sverige kan behålla stora delar av dagens kärnkraft ända in på 2060-talet. Fast bara om den politiska viljan finns. I slutändan lär det visa sig om kärnkraftsmotståndet för de så kallade miljövännerna trots allt är viktigare än klimatfrågan. (Liberala nyhetsfrågan)

Joakim Broman