Ibland är det bra att ställa provocerande frågor. För vem bryr sig egentligen om Borensberg, förutom de personer som bor och verkar där? Svaret är antagligen att det är alldeles för få, åtminstone i relation till vad orten med ungefär 3 000 invånare förtjänar. Ändå finns det ett befogat och aktuellt intresse för den växande tätorten.
För den utomstående framstår Borensberg som en vacker plats, oavsett årstid. Det bekräftas också av de bilder som Tillväxt Motala löpande sprider via Facebook-sidan ”Borensberg, den lilla sjöstaden vid Göta kanal” som i dagsläget gillas av ungefär 1 500 personer. Det arbetet är väl utfört, till skillnad från argumentationen på motala.se om att det finns närhet till ”dagis” i Borensberg. Ordvalet är förlegat.
Nåväl, under landsbygdsdebatten i Klockrike för drygt en vecka sedan berördes Borensberg vid ett flertal tillfällen. Det är i sig logiskt och därtill var de ämnen som togs upp av av stor vikt för orten och bygden. Skolan är som alltid i dessa sammanhang en mycket central punkt. Den som har följt MVT:s rapportering vet att det har svajat fram och tillbaka i de besked som har getts kring skolornas framtid i Borensberg.
Befolkningsökningen är verklig, men har inte riktigt motsvarat den takt som man kanske hade hoppats på från kommunens sida. Det påverkar i nästa led hur skolsituationen kan hanteras, eftersom elevunderlaget ännu inte har nått den nivå där en ny skola behövs. Renoveringar behöver genomföras omgående, vilket bildningsnämndens ordförande Nicklas Rudberg (S) insiktsfullt påpekade.
Frågan om en ny idrottshall i Borensberg hänger också ihop med en framtida ny skola. Åter igen krävs det att man sätter saker i ett större sammanhang, att man ser en helhet. Först då blir det hållbart för en kommun att investera i mindre orter och på landsbygden. Det går inte att stirra blint på en enskild sakfråga, då kommer den i nästan aldrig att vara ”lönsam”.
Något som kan ha livsavgörande betydelse för många är närvaron av deltidsbrandkåren i Borensberg. Den har varit hotad av neddragning i verksamheten, men det stoppades åtminstone tillfälligt i oktober. Plan- och miljönämndens ordförande Marianne Walter (MP) framförde då att man ville invänta den revidering av programmet för ”Skydd mot olyckor” som skulle genomföras.
Det var i det läget klokt agerat av nämnden, som lyssnade på den befogade kritiken. I stället för att på ett menligt sätt agera i en viss enskild fråga inväntade man en analys av helheten. Exakt detta borde ha gjorts i fallet Godegårds skola, men så blev tyvärr inte fallet.
Landsbygdsdebatten bjöd också på ett oväntat inslag i form av tanken om att kunna anlägga en simhall i Borensberg, utifrån aspekten att fördela olika verksamheter. Med tanke på de satsningar som görs i Motala med Lalandia och simhall är det inte rimligt just här, men frågan väckte ändå en del tankar till liv hos många.
Vilka delar av Motala kommuns verksamheter skulle kunna flyttas till exempelvis Fornåsa, Klockrike, Borensberg, Tjällmo, Godegård, Nykyrka eller Fågelsta? Låt fantasin flöda och hör gärna av dig till ledarskribenten med just dina tankar!