450 000 svenskar har en privat sjukvårdsförsäkring via sin arbetsgivare. Regeringen ser chansen att kamma hem en extra miljard genom förmånsbeskattning. Men i frågan gömmer sig också ett ideologiskt vägval som påverkar hela välfärden.
Det var i samband med vårbudgeten som regeringen och Vänsterpartiet kom överens om att privata sjukvårdsförsäkringar som betalas av arbetsgivaren ska förmånsbeskattas. Häromveckan gick remisstiden ut.
Det officiella skälet till reformen är enligt regeringen att skatterna ska vara så konsekventa som möjligt. Det ska inte vara möjligt att få lägre skatt genom att få en förmån från sitt jobb.
Men det synsättet är märkligt när det gäller hälso- och sjukförsäkringar. De arbetsgivare som tecknar sådana för sina anställda gör det av eget intresse, därför att de vill minska sjukfrånvaron och ha friska, produktiva medarbetare – inte för att ge en förmån. Regeringen har tidigare sagt att de vill att företagen ska ta större ansvar för sjukfrånvaron, men beskattar nu de som gör något. Det går inte ihop.
Skälet till det är en dold, ideologisk dimension. Att företagen tecknar privata sjukförsäkringar beror på att de inte litar på att det offentliga vårdsystemet, med sina växande vårdköer, kommer att hjälpa deras anställda i tid. Antalet svenskar som har en sjukvårdsförsäkring via sin arbetsgivare har mer än sexdubblats sedan år 2000. Om utvecklingen fortsätter och dessutom sprider sig till privatpersoner uppstår ett parallellt sjukvårdssystem som finansieras med privata pengar och fungerar betydligt bättre än den offentliga välfärden. Då är det bara en tidsfråga innan folk börjar undra varför de måste betala dubbelt för sin sjukvård – till det allmänna via skattesedeln, och sin egen privata försäkring – och ifrågasätter de höga skatterna.
Den här utvecklingen är de rödgröna, och särskilt Vänsterpartiet, mycket rädda för. Därför försvårar de gradvis tillvaron för de privata alternativen.
Förslaget om slopad skattefrihet är dåligt av många skäl – inte minst för att det kommer att öka sjukfrånvaron. Men framför allt visar det vad som händer när allt mer tungrodda välfärdssystem slutar leverera det som förväntas. Då hittar både folk och företag alternativ. En läxa värd att tänka på för välfärdskramande politiker av alla färger. (Liberala nyhetsbyrån)