Utifrån en frihetlig synvinkel vore det en vacker tanke, inte minst för den som värdesätter äganderätten högt. Att kunna bruka sin mark och skörda frukterna av det är en grundläggande princip, oavsett om det har gällt odlingar som bokstavligt talat bär frukt varje år eller att låta en skog växa i hundra år innan den avverkas.
Ibland är det inte riktigt så enkelt, eftersom det som sker påverkar grannar och omgivningen i övrigt. Det gäller även växter och djur. Fråga exempelvis Motala om hur fladdermöss behöver respekteras eller Linköping hur vattensalamandrar har påverkat samhällsutvecklingen.
Att använda mer solenergi är en del av den gröna omställningen. För det krävs utbyggnad av anläggningar i olika storlekar, allt från små torp till stora arealer kan komma i fråga. För att lyckas krävs dessutom en attityd som inte skriker ”not in my backyard”. Någonstans måste det byggas, men det ska byggas med eftertanke. Olika platser är mer eller mindre lämpliga. Vad som är lämpligt är dock inte alltid helt lätt att avgöra.
Dessutom, vem ska bestämma? Markägaren? Kommunen? Staten? Ofta har kommuner väldigt mycket att säga till om via detaljplaner och regelverk, men ibland ligger besluten utanför deras kontroll. Etableringar av solcellsparker på privat mark är ett sådant exempel. Där är det Länsstyrelsen som bestämmer. Kommuner ger ofta ändå sin syn på dem, eftersom parkerna kommer att finnas kvar i åtminstone 20 år och påverka samhället under tiden.
När det gäller solcellsparken i utkanten av Borensberg har Motala kommun nu sagt sitt, med negativ respons för två av de tre tänkta ytorna. Grundorsaken är att etableringen har ett för dåligt underlag (har du hört den förut?) och skulle kunna begränsa en tänkt expansion av Borensberg åt sydost.
Det behövs fler solcellsparker i Östergötland, gärna i kombination med betande djur. På det sättet skapas en effektiv användning av marken, vilket är extra viktigt att ta hänsyn till om någon typ av brukad mark ska tas i anspråk. Så är nämligen fallet utanför Borensberg, eftersom de utpekade ytorna i dag används för bete och skogsbruk. Bete sägs vara aktuellt även efter en etablering, men då i begränsad omfattning.
Att Motala kommun huvudsakligen ställer sig negativ till etableringen av solcellsparken är förståeligt utifrån resonemanget i svaret. Samtidigt är det så att marken för parken inte omfattas av översiktsplanen fram till 2040. Motiveringen är därmed inte helt klockren och det ska bli intressant att ta del av den fortsatta processen.