Den nya generationen kriminella är våldsam och oberäknelig. Det som nu sker i brottsutvecklingen lär påverka Sverige i decennier.
Anders Hall, utvecklingschef vid Polisens operativa avdelning, berättar om en ung man som dömts till fängelse. Ynglingens främsta reaktion var lättnad. Dels tyckte han att det skulle bli skönt att komma bort ifrån sitt bostadsområde ett tag. Dels innebär fängelset ett sätt att knyta nya kontakter.
När Kriminalvården nyligen arrangerade seminariet *Färre i kriminalvård – men ökar tryggheten?* framgick det hur rättsstaten står inför en förändrad verklighet.
Fängelsestraffet har två primära syften. Preventivt ska risken att dömas till inlåsning få färre att begå brott. Rehabiliteringsmässigt är det tänkt att den frihetsberövade ska vara mindre brottsbelägen efter avtjänat straff.
Den logiken passar inte in på medlemmarna i nätverken som vuxit fram de senaste 15 åren. Fängelset upplevs inte som avskräckande, utan som en chans att hämta andan från kaoset i vardagen. Och när de väl släpps fria återgår nästan alla till det kriminella liv som man aktivt valt, om än i nya konstellationer.
”Lojaliteter skiftar snabbt. Strategin att separera olika grupper blir allt svårare”, bekräftar Nils Öberg, generaldirektör för Kriminalvården (DN 31/1).
Enligt nästan all statistik blir Sverige tryggare. Det gäller även Kriminalvårdens. Antalet klienter inom frivården, på anstalt och i häkte minskar. De senaste åren är fallet fem-sex procent, en sensationell siffra jämfört med andra länder.
Samtidigt sjunker mängden utdömda fängelseår för exempelvis narkotikabrott. Bara sedan 2010 har siffran sjunkit från 1 600 per år till under 1 200. På tvärs med tonläget i den politiska debatten utdelar domstolarna lägre och lägre straff för narkotikabrott, trots att gatulagningen är nätverkens bread and butter.
De unga kriminella blir alltså färre, men värre. Domstolarna verkar också ha intagit ett allt mer liberalt förhållningssätt till droger.
Så, kan vi då säga att samhället blir tryggare?
Tänk på 11-åringen som varje dag på väg till och från skolan passerar ett torg med öppen droghandel. Riskerna att dras ned i grov brottslighet för det barnet har knappast minskat. Varför slita i skolan om man kan bli springpojke åt de stora grabbarna redan på mellanstadiet?
Sverige har ett växande antal bostadsområden där minderåriga hela tiden kommer i kontakt med en kriminell livsstil. Och det är precis dessa områden som merparten ensamkommande tonåringar hänvisas till när de ska ut på bostadsmarknaden, med ytterligare trångboddhet, mansöverskott och drogrelaterat våld som följd.
Många tecken pekar mot ännu grövre revirstrider de kommande åren. Synligare poliser, slopad straffrabatt för 18- till 21-åringar, högre straff för gatulangning och en åtstramad EBO-lag är några av reformerna som redan borde ha varit på plats. Att inbrotten klingar av för att fler köper dyra larm till sina villor är en klen tröst. (Liberala nyhetsbyrån)