Då var vi där igen, i ämnet parkeringsavgifter. Det kan på ett sätt tyckas vara förrädiskt att fastna i det träsket än en gång, men lik förbaskat är detta till synes banala fenomen förföriskt. Det avslöjar nämligen en hel del annat om vårt samhälle, visar det sig.
Den som är bekant med författaren Douglas Adams litterära verk ”Liftarens guide till galaxen” drog nog lite extra på smilbanden häromdagen. MVT berättade då om att 42 grannar vid Trädgårdsgatan i centrala Motala har gått samman för att överklaga beslutet om nya parkeringsavgifter på en tidigare avgiftsfri gata.
Orsaken till leendet är att det finns flera dråpliga paralleller mellan verkligheten och fiktionen. Berättelsen är en trilogi i sex delar och inleds när huvudpersonen Arthur Dent en morgon inser att hans hus är på väg att rivas, eftersom en ny genomfartsled ska byggas. Iförd endast en morgonrock lägger han sig då i protest i leran framför en bulldozer. I fortsättningen av ”Liftaren” får läsaren därefter bland annat lära sig att svaret på den yttersta frågan om livet, universum och allting – precis som antalet grannar i överklagandet – är 42.
Vad formuleringen för den yttersta frågan är förblir däremot ovisst i berättelsen, eftersom planeten Jorden strax därefter utplånas av utomjordingar. Ironiskt nog till förmån för en intergalaktisk genomfartsled. Det är förvisso ingen parkering det handlar om i romanen, men kopplingen till vägnätet är tydlig.
Historien berättar även om det absurda i att människor som berörs av beslut själva förväntas leta upp information på något obskyrt ställe för att kunna protestera mot dem. I Liftaren fanns planerna på genomfartsleden helt publikt i en mörklagd källare, dit trappan hade rasat, inne på en stängd toalett, vars dörr bar en skylt med texten "Varning för tigern". Så otillgängliga kan politiska beslut ibland vara.
De 42 (!) grannarna som nu överklagar beslutet och berörs av det nya regelverket känner nog igen sig. Effekten som kommer av parkeringsavgifterna var definitivt planerad av kommunen, men informationen om det hade inte nått fram till de personer som berörs. Underlagen inför besluten kändes nog ungefär lika tillgängliga som om de funnits bakom en tigerdörr i kommunhusets källare.
Insikten om förändringen bär dessutom sannolikt kopplingar till morgonrocksituationen framför bulldozern. Den svenska motsvarigheten till att lägga sig i lera är att överklaga beslutet, men det är nog ungefär lika framgångsrikt som Arthur Dents morgonrocksval.