Den styrande trion i Solidariskt Motala fortsätter att tillsammans försöka utveckla och förbättra Motala kommun. Samtidigt jobbar Alliansen Motala med blåslampan för att så gott de kan påverka i vad de anser vara rätt riktning. Nu har svetslågan haft verkan i en fråga som påverkar på flera plan.
Motala står, liksom många andra kommuner av liknande storlek, inför ett behov av att investera tungt under de närmaste åren. Skolor och andra byggnader som uppfördes under andra halvan av 1900-talet behöver antingen rustas upp eller ersättas. Samtidigt pockar en åldrande befolkning på uppmärksamhet, vilket medför ett ökat behov av alternativa boendeformer på ålderns höst.
Tunga investeringar i fastigheter kräver också stora lån från kommunens sida. Eller är det verkligen så? Det finns aktörer som är betydligt mer specialiserade och effektiva på att driva byggnation av fastigheter än en kommun, vilket nu allt fler börjar få upp ögonen för.
Alliansen Motala är en tydlig förespråkare för möjligheten att låta andra utförare än kommunen själv bygga, med utgångspunkt i effektivare resursutnyttjande i både byggprocess och drift. Dessutom påpekar oppositionen att kommunen redan har en relativt hög låneskuld, som inte bör bli ännu högre. I stället är tanken att belasta driftbudgeten.
Kommunens största parti Socialdemokraterna har nyligen anslutit sig till tanken om att låta någon annan bygga äldreboenden, vilket är en pragmatisk lösning utifrån situationen. Även Vänsterpartiet har av uttalanden att döma accepterat tanken - så länge aktören inte går med vinst. Frågan som kräver ett svar blir därmed vilken kommersiell aktör som skulle bygga och sköta driften? Den barmhärtige samariten?
Ungefär så seriöst ter sig ståndpunkten från vänsterpartisterna, som skriker sig hesa i kampen mot vinster i välfärden. Ideologiskt må åsikten vara hedrande, men när det kommer till praktik är den direkt inkonsekvent. Varför ska vinster få göras på byggnader, vägar, kulspetspennor, läromedel, toalettpapper, våtservetter och så gott som allt annat som konsumeras inom kommunal verksamhet, men inte när det gäller själva utförandet av mänskliga aktiviteter?
Det är samma verksamheter det handlar om, det är samma skattepengar. Skattepengar som skulle kunna användas till annat, om man bara ville. Vänsterpartiet själva hänvisar till ett antal olika argument, bland annat människosyn. Problemet är bara att de själva visar upp en unken människosyn när det gäller en mycket drivande del av det svenska samhället, företagarna. Dessa arbetsamma individer är inte onda, giriga kapitalister. De allra, allra flesta är drivande, kreativa människor som brinner för sitt arbete och i mycket hög grad bidrar i samhället.
Evighetsdebatten kring vinster i välfärden lär fortsätta även efter denna ledare, men faktum är att frågan om privata aktörers inblandning i kommunal verksamhet nu utgör en potentiell kil i samarbetet mellan Vänsterpartiet och deras kollegor. Det lär åtminstone inte partierna i Alliansen vara särskilt missnöjda med.