"Vi vill öppna upp Svenssonlivet för fler" sa Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch, när hon presenterade "politik för villa, volvo och vovve" under partiets halvdag i Almedalen.
Den ohämmade vurmen för Svensson-idyll fick dock Arbetets ledarskribent Karina Cubilla att se rött. "Om Ebba Busch får bestämma blir det inga nya lägenheter" skriver hon (5/7). En stor del av vanligt folk får ingenting av Kristdemokraternas politik, hävdas i texten. Det är en märklig tolkning som drar för stora växlar på ett tal som troligen har en stor målgrupp över hela landet.
Inte minst bland unga. I en undersökning utförd av Novus på uppdrag av Byggföretagen svarar 3 av 4 i åldersgruppen 18-29 att de om tio år helst bor i villa eller radhus. Visst finns det många som drömmer om ett annat liv, men att den överväldigande majoriteten drömmer småhusdrömmar är tydligt. En politik för att göra den drömmen tillgänglig för fler är alltså inte, som Arbetet försöker göra gällande, att vilja tvinga in folk i en snäv bild av ett lyckat samhälle och ett lyckat liv.
Problemet är inte att vanligt folk inte drömmer om villa eller radhus – utan att utsikterna att förverkliga drömmen försämrats och för många är utom räckhåll.
En anledning till det är att det under lång tid byggts få villor, vilket är precis vad KD vill komma åt med sina förslag. De senaste åren har bara drygt 20 procent av byggandet utgjorts av småhus, vilket inte möter den stora efterfrågan som finns på många håll.
Att visionen är rätt betyder dock inte att alla de konkreta förslagen är klockrena. Med hjälp av både lagstiftning för att kommunerna ska ordna fram tomter och tillskott av statliga medel som ska täcka kostnaderna för att ta fram detaljplaner vill man få igång småhusbyggande, men flyttar samtidigt betydande ansvar och styrning från kommun till stat. Ett automatiskt och skattegynnat bosparande för unga – som dock ska vara frivilligt och gå att avsäga sig – kan kanske hjälpa in unga på bostadsmarknaden, men behövs bara på grund politiska reformer som höjt trösklarna för förstagångsköpare. Såsom amorteringskravet.
Politiken ska inte skapa problem, för att sedan lösa dem med någon slags ny plåster på såret-politik. Istället är det bättre att gå till problemets kärna. Som hur skatteregler hämmar rörligheten på bostadsmarknaden, och hur kommunerna planmonopol kväser många byggprojekt i sin linda. Visst borde småhusdrömmarna bli uppnåeliga för fler, men det bostadsmarknaden behöver är knappast mer eller krångligare styrning.