Programmet Tankesmedjan i Sveriges Radios kanal P3 har under de senaste månaderna diskuterat kommuners förmåga, eller snarare oförmåga, att hantera hemlösa EU-migranter i vintertid. Även om urvalet och undersökningarna är långt ifrån vetenskapliga är det ändå värt att konstatera att Motala kommun blev en av de fem nominerade i kategorin ”Sveriges sämsta vinterkommun”. Föga smickrande för ansvariga politiker och tjänstemän, men är det motiverat?
Nomineringen som kommer från flera håll och har sållats fram av programmets redaktion grundar sig i flera saker. Dels berörs frånvaron av agerande från kommunens politiker och tjänstemän kring eget agerande i frågan, dels berörs hanteringen kring Thomas Grubers uthyrning av husvagnar till behövande.
Delar av intervjuer med kommunalrådet Camilla Egberth spelades upp i samband med nomineringen av Motala kommun. Hon framhöll i sammanhanget att kommunens gäster ska bo under värdiga förhållanden. Den ståndpunkten är förvisso både sympatisk och solidarisk, men det bristfälliga agerandet som i praktiken har visats är någonting helt annat. Att betrakta hemlösa EU-migranter som ”turister i Sverige” som utgångspunkt lär inte leda till en lösning.
Lite raljerande beskrivs Motalas hantering av EU-migranter som att ”vi vräker dem och hoppas att de försvinner”. Även om det inte är hela sanningen är det bevisligen så situationen uppfattas, det vill säga att ansvaret läggs över på andra parter. Andra kommuner och frivilligorganisationer som med ideella krafter som bas engagerar sig i arbetet med härbärgen, mat och liknande får ta smällen.
I april 2014 diskuterades Grubers olagliga camping på MVT:s ledarsida. Slutsatsen den gången var att det krävdes en kraftsamling med många olika parter inblandade för att råda bot på problemet med tak över huvudet. Frågan är vad Motala kommun med den styrande rödgröna koalitionen Solidariskt Motala har gjort sedan dess? Det kanske har gjorts mängder av saker, men det är ingenting som märks eller syns i någon större omfattning.
Den generella bostadsbristen i Motala sätter käppar i hjulen för de goda krafter som arbetar med hemlösa av olika slag, exempelvis personer med missbruksproblem. Trots det lyckas Ria, bland annat med hjälp av kommunen, att delvis hitta lösningar. Mer av kreativitet och samarbete mellan olika parter krävs, både för att få bukt med denna ”klassiska” del och för att förbättra situationen för EU-migranterna.
Det finns ingen snabb lösning på något av problemen, den saken är säker. Däremot är det säkert att ett trubbigt förbud mot tiggeri inte löser någonting, utan bara förskjuter problemet till något annat område. Tiggare kan bytas ut mot gatumusikanter eller gatuförsäljare. Ska de verksamheterna då också förbjudas? Nej, det krävs oerhört mycket mer arbete, både på kort och lång sikt.