Den svenska modellen ska utvecklas, inte avvecklas. I tid och otid upprepar statsminister Stefan Löfven (S) dessa ord. Tanken om utveckling är god. Globalisering, digitalisering och automatisering är tre starka krafter som påverkar utbudet av arbeten, karaktären på dessa, och i förlängningen välfärdsstatens åtaganden.
För att hantera detta funkar inte justeringar på marginalen, vilket alltför ofta är vad som erbjuds. Häromveckan presenterade nationalekonomerna Stefan Fölster och Robert Gidehag en rapport som föreslår en ny modell för framtidens välfärdssystem.
Forskarna föreslår ett välfärdskonto som individen via ett obligatoriskt sparande fyller på genom att avsätta en viss summa pengar. Summan kan motsvara hela eller delar av arbetsgivaravgiften. Vid inkomstbortfall tar man från den insatta summan. Vid pensionering erhåller individen kontots innestående saldo. I det fall som summan är negativ, fyller staten på upp till en viss grundnivå. Alla får således en garanterad grundnivå.
Eftersom inkomster tenderar att jämna ut sig över en livstid, kan omfördelningen av pengar ske vid slutet av en persons arbetsliv, jämfört med de årliga överföringar via skatter och bidrag som sker i dag. Forskarna ger ett stiliserat exempel med två individer: För att åstadkomma samma fördelning av resurser mellan dem kräver det kontobaserade systemet 6,25 procent beskattning, medan det traditionella systemet kräver 25 procent. Det innebär att skatterna på arbete kommer att kunna sänkas samtidigt som välfärdsstatens åtaganden bibehålls.
Dagens trygghetssystem bygger på att människor är anställda, eftersom ersättningar baseras på tidigare lön. Morgondagens arbetsmarknad kommer dock innebära att färre arbetar för en enhetlig arbetsgivare, eller att arbete sker under mer flexibla förhållanden.
Välfärdskontot kan ta höjd för dessa variationer i inkomst som kännetecknar företagares situation i dag. Modellen erbjuder mer flexibilitet och tydligare koppling mellan inbetalning och trygghet. När entreprenörskap dessutom blir allt mer gränsöverskridande, krockar regler på ett sätt som skapar mer otrygghet än vad de ger. Välfärdskontot kan då vara en värdefull buffert som stärker småföretagares situation. Från ett välfärdskonto kan individen plocka större summor vilket minskar behovet av andra bidragssystem.
Kontot skulle även ersätta dagens labyrint av utbetalningar, ersättningar och bidrag från olika myndigheter. Det sänker statens totala kostnader för administration och bidragssystem, och pengarna kan då gå till välfärdens kärnuppdrag. I sin tur frigör det också resurser för att möta ökade utgifter till följd av en åldrande och växande befolkning.
Man får ta förslaget för vad det är: ett förslag. Men liknande system finns exempelvis i Österrike och Brasilien, och experiment från Danmark visar på goda utfall även i en nordisk kontext. Mest av allt är dock förslaget ett livgivande brott med de tankemönster som präglar den politiska debatten kring välfärdssystemen. (Liberala nyhetsbyrån)