Häromdagen rapporterade flera medier om hur en 13-åring och två 16-åringar rånats på mobiltelefoner och åkpass inne på nöjesparken Liseberg i Göteborg under en kväll på höstlovet. “Det var tre eller fyra som utförde själva rånet, men kring dem slöt det upp ett väldigt stort gäng”, konstaterade mamman till en av pojkarna i Expressen (1/11).
Händelserna på Liseberg är bara ett exempel på den utveckling som syns i Brottsförebyggande rådets statistik. Till och med september i år rånades 1 798 barn och ungdomar. Det är mer än en fördubbling jämfört med samma tidsperiod 2015 då 711 barn och ungdomar rånades (Aftonbladet 30/10).
Om man vill förstå känslan av ett brutet samhällskontrakt är dessa siffror sannolikt en minst lika viktig faktor som gängkriminaliteten. Det senaste året har skjutningar och bombdåd visserligen kommit allt närmare den breda medelklassen. Men både omfattningen och att det är just barn och unga som drabbas gör rånvågen till något som omedelbart berör alla som har barn.
Ytterst är den snabba ökningen av antalet rån mot barn och unga en konsekvens av växande utanförskapsområden, där skolor fallerar och där kriminalitet, även för mycket unga, blir det enklaste sättet att skaffa sig social status.
Att sänka straffmyndighetsåldern och införa särskilda ungdomsdomstolar, som skulle kunna korta tiden mellan begånget brott och utmätt straff, är två konkreta och önskvärda åtgärder, som förordas av Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna. Samtidigt råder det inga tvivel om att det kommer att ta lång tid att bryta en utveckling, som är resultatet av flera decennier av misslyckanden inom migrations- och integrationspolitiken.
Under tiden lär människor anpassa sig. Barn kommer inte längre att få gå till träningen själva och föräldrar kommer att köpa självförsvarskurser, inte bara åt sina tonårsdöttrar utan lika mycket för att deras 12-åringar ska få ha mobiltelefoner och vinterjackor i fred. De långsiktiga samhälleliga konsekvenserna av denna utveckling ska inte underskattas.
För som polischefen Erik Nord i Göteborg konstaterar apropå Brå-statistiken är detta en typ av brott som kommer att göra de utsatta “rädda för lång tid framöver”. Det lägger grunden för ökad misstänksamhet och lär påverka politiska uppfattningar hos både föräldrar och hos dem som växer upp idag. De rånade barnen kommer att sätta sin prägel på svensk politik. (Liberala nyhetsbyrån)
Svend Dahl