Lugnet före stormen. Med en blick i backspegeln är det en omsvängning av det större slaget som vi har bevittnat i Vadstena. Ett till synes väl fungerande samarbete mellan Socialdemokraterna och Konsensus förvandlades till splittring, separation och en rask återförening mellan S och Moderaterna. Ibland går det fort i politikens värld.
Att Tommy Nilssons dagar som kommundirektör visade sig vara räknade var utifrån läget väntat, vilket även får sägas om skilsmässan mellan S och Konsensus. Att vara så oense i en så central fråga som förtroendet för kommunens högsta tjänsteman är inte rimligt, vilket det tidigare har resonerats om på denna ledarsida.
Konsensus föreföll konsekvent i att länge hålla fast vid sin ståndpunkt. Därefter svängde man oväntat, men då var det för sent. S hade kontaktat den tidigare partnern M och friat inför avslutningen av mandatperioden. Förvisso med Miljöpartiet som ny sällskapsdam för att nå ända fram, men frågan är hur mycket det tredje hjulet i realiteten får vara med och bestämma. Det är kort tid kvar till valet, men kanske går det att bygga upp ett förtroende inför nästkommande mandatperiod.
Att de två antagonisterna S och M återförenas är ingen skräll utifrån läget. Det politiska livet fungerar ofta på ett pragmatiskt sätt på små orter som Vadstena. På den lokala nivån blir relationerna många gånger starkt personbundna och personkemi mellan två individer kan vara direkt avgörande för om ett samarbete kommer till stånd eller inte. Politikens innehåll spelar givetvis roll, men det måste finnas förtroende, vilja och praktiska förutsättningar för att kunna samarbeta.
Moderaterna har fått kritik från övriga partier i Alliansen för att de så lättvindigt lämnade för att styra med S, men varken C, L eller KD lär vara särskilt överraskade. Denna trio i ”De tre” verkar nu vara inställda på att försöka bilda ett relevant inslag i politiken i Vadstena. Det finns därmed fyra pusselbitar att försöka sammanfoga framöver.
Förutom S, M och De tre är Konsensus den fjärde pusselbiten. Det kan mycket väl bli så att de kommer att gå stärkta ur den nuvarande krisen, eller så försvinner de. Utfallet beror till stora delar på om de kan använda sin nyfunna roll i opposition till att inför valet 2018 nå ut med vad de vill göra för att få Vadstena att ta nästa steg på vägen mot 10 000 invånare.
En intressant fråga i sammanhanget är vad som händer med kommunstyrelsens ordförande Mats Wahrén (Kons) som förefaller ha varit drivande i att partiet (alltför) länge höll fast vid att ha förtroende för kommundirektören. Är hans förtroende förbrukat i partiet? Kan och/eller vill han sitta kvar på en ledande post? Oavsett vilket ser gubbväldet i Vadstena ut att fortsätta.
När nu snart halva 2017 är förbi kan Socialdemokraterna redan koras till mandatperiodens politiska spelare i Vadstena. De har spelat sina kort väl och lyckats manövrera sig kvar vid makten på ett till synes bekvämt sätt. Vad väljarna har att säga om resultatet nästa höst återstår att se.