Vad är egentligen ett namn värt? Det är ju bara ett antal olika kombinationer av bokstäver, som inte definierar oss som människor eller personer. Åtminstone inte om betraktaren har en någorlunda liberal syn på verkligheten och utgår från att människor ska behandlas lika och utifrån sina egna förutsättningar ha möjlighet att utvecklas. Detta oberoende av faktorer som hudfärg, sexuell läggning, religiös tro, ålder, skostorlek eller för den delen namn.
I praktiken är det inte riktigt så enkelt. Ett namn har ett inneboende budskap om personens ursprung, förutsättningar och möjligheter. Undertecknad Tobias Josefsson har ett vanligt förekommande förnamn och ett av de 100 vanligaste svenska efternamnen, vilket för de flesta signalerar ”en vanlig svensk”. Du som läsare hade högst sannolikt fått en annan mental bild av mig som person om jag hade hetat Chang Liu, Michael Hemingway eller Ali Ben Hassan. Likaså om jag hade haft ett kvinnligt klingande namn, låt säga Sofia.
Även om klassamhället är obsolet finns fortfarande historiska signaler kvar i människors namn. En person vars efternamn inleds med ”af” eller ”von” signalerar adel, vilket lätt tolkas som att personen är född av föräldrar som har en god ekonomisk ställning. Denna person kanske också har förväntningar på sig att välja en viss väg i livet genom att exempelvis gå på vissa skolor och/eller utbildningar. Dessa förutfattade meningar kan alltså signaleras endast via en liten del av namnet, nämligen några få bokstäver.
Människor diskrimineras på grund av sitt namn. Det kanske vanligast förekommande exemplet på detta rör jobbansökningar, där en undersökning från 2016 gjort vid Linnéuniversitetet visade en markant skillnad i hur ofta en person kallades till intervju, enbart beroende namnet. Trots likvärdiga meriter var det 50 procent fler personer med svenskt namn som kallades till intervju, jämfört med personer som hade utländskklingande namn.
Ett sätt att motverka denna effekt är att använda avidentifierade ansökningar, vilket bland annat provas i Malmö kommun just nu. Faktorer som namn, ålder, kön och adress döljs för de personer som ska rekrytera. Det kan ha en positiv effekt, åtminstone i ett tidigt skede, och försöket blir intressant att utvärdera. Flera tidigare utvärderingar av liknande initiativ har visat på att kvinnor har gynnats av avidentifiering, medan faktorn etnisk tillhörighet inte har påverkats signifikant.
Slutligen måste begreppet aptonym hyllas. Det innebär att en persons namn direkt kan förknippas med personens yrke eller egenskaper. Ibland är delar av namn tagna, men förvånansvärt ofta är de autentiska. Ett par av de vanligaste är Nordeas chefekonom Annika Winsth och SMHI:s meteorolog Lisa Frost, men det finns också mer exotiska aptonymer. Vad sägs exempelvis om en av världens rikaste personer Li Ka-shing eller den amerikanske advokaten Sue Yoo?
Den nyfikne kan med fördel söka efter gruppen ”Aptonymerna” på Facebook, där många olika aptonymer av varierande kvalitet och humornivå samlas. Även antiaptonymer som den brittiska polisen Rob Banks förekommer. Mycket nöje!