Processen kring Villa Ekenäs innehåller så många fel och brister att det är svårt att förstå vad som egentligen pågår. De ansvariga politikernas förmåga att kommunicera syftet och att förankra den tänkta förändringen har varit obefintlig. Rapporter förefaller vara vinklade beställningsjobb. Beslutsunderlaget innehåller stora brister och felaktigheter rörande kopplingen till forskning. Konsekvensanalysen för elever, föräldrar och personal ska göras efter taget beslut.
Varje enskild del ovan är i sig anmärkningsvärd och utgör en stor brist, som invånarna i Motala kommun har anledning att ställa sig frågande till. När de olika delarna dessutom förenas och bildar en helhet är det en häpnadsväckande situation som visar upp sig. Tystnaden från ledande politiker som kommunalrådet Camilla Egberth är slående. Vad är det egentligen som pågår?
Det är inte långsökt att tänka sig att irritationen över MVT:s närgångna granskning under de senaste veckorna är stor i de rödgröna leden. Det är till och med väldigt troligt att det är så. Åsikter har bland annat framförts om att Solidariskt Motala får hårdare granskning än Alliansen, som om det vore någonting orättvist.
Det är det inte. Det är tvärtom fullt rimligt att den som innehar makten och därmed har huvudansvaret har den starkaste strålkastaren riktad mot sig. Det är en viktig del av medias uppdrag att granska makthavarna. Oppositionen är förvisso intressant, men inte lika viktig som den som innehar makten.
Inom den politiska världen finns den kommunala revisionen, där politiker själva på ett oberoende sätt ska granska de beslut som tas i kommunen och dess verksamhet. Den har dock inte på samma sätt möjlighet att under pågående processer påpeka fel och brister, utan har till sin natur rollen att granska i efterhand. Även därför blir medias roll att löpande granska det som händer i kommunen viktig.
Tillbaka till sakfrågan. Även om nu beslutet om nedläggningen av Villa Ekenäs är taget i nämnden lär inte folkstormen avta. Det fullständigt absurda i att konsekvensanalysen för eleverna, föräldrarna och personalen ska tas efter (!) att beslutet fattats är i bästa fall tragikomiskt och i värsta fall katastrofalt. Hur politikerna i bildningsnämnden ens kan överväga att ta beslutet utan att ha en relevant konsekvensanalys är obegripligt.
När dessutom experter inom pedagogik, juridik och andra representanter för olika inblandade yrken motsäger sig nedläggningen och förändringen borde varningsklockorna ringa ännu mer. Vad är det egentligen som pågår? Svaret på den högst relevanta frågan har vi inte ännu. Sökandet efter svaret fortsätter.