Det handlar om ordet ”tänker”, som i allt större omfattning har börjat ersätta ”tycker” och ”anser”, inte minst i uttalanden från experter och politiker. Vad kan det tänkas bero på?
Min upplevelse är alltså att allt fler personer inom olika grupper använder verbet ”tänka” allt mer. Är det kanske ett försiktigare val, ett uttryck som är mjukare än de mer konkreta anse och tro? Att tänka kan handla om att resonera kring en fråga, men det betyder inte att någon konkret slutsats ges. Ibland behövs det dock just en slutsats för att ett uttalande ska vara av värde.
En tänkbar orsak eller åtminstone delorsak är den generella anglifieringen av det svenska språket, vilken innebär att engelskan har fått en allt starkare påverkan. I globaliseringens tid där inte minst USA är en ledande nation och engelska är ett internationellt kommunikationsverktyg är det en naturlig förändring.
Engelskans uttryck ”I think” som i dess enklaste direktöversättning till svenska är ”jag tänker” kan vara en orsak till den ökade användningen av ordet. Betydelsen är däremot mer mångfacetterad än den till synes enkla översättningen. Den inkluderar även betydelser som tro, tycka, anse och mena. Delvis betydligt starkare ord.
Diskussionen utifrån en språklig aspekt är dock inte ny, exempelvis behandlades ämnet i Språktidningen 2015 med en intressant slutsats från Kristian Blesenius vid Göteborgs universitet, forskare inom området nordiska språk. ”Har vi tänkt så har vi tänkt, och i någon mån tyckt och kanske trott. Men har vi tyckt, så har vi tyckt men inte nödvändigtvis tänkt.”
Klokt tänkt och formulerat, kan det tyckas. Att tänka är en viktig ingrediens i sammanhanget. Nästa steg är att lyckas förvandla tankegångarna till en slutsats, att våga stå för denna slutsats av tankeverksamheten och därtill att agera i enlighet med den. Det är inte helt lätt i ett samhälle som gärna letar efter syndabockar och är intolerant mot misstag. Inte minst i dessa pandemitider, där kritik i efterskott från fega tyckare står som spön i backen under ett somrigt åskoväder.
Det finns mycket att diskutera kring exempelvis ett återinförande av tjänstepersonsansvar och problematiken i gränsdragning när det gäller ansvarsfördelningen mellan politiker och tjänstepersoner. Oavsett vilket är det viktigt att vi inte bara tänker. Vi måste våga ta ställning och stå för någonting, annars förlorar tänkandet sitt värde.