Uttrycket ”segra eller dö” har blivit vanligt bland företrädare för populism och splittring. Det är skrämmande, eftersom det potentiellt sätter demokratins grundläggande mekanismer ur spel. Uttrycket kommer däremot bättre till pass när det gäller att beskriva hur regionerna i Sverige behöver se på sin framtid.
Den allmänna bilden av regionerna, alltså det som i princip tidigare var landsting, är sannolikt lite luddig. För att därför kort repetera arbetar regionerna i första hand med sjukvård och kollektivtrafik, men även regionala frågor som exempelvis kultur och turism. Det är viktiga delar av många människors liv, men trots det har intresset för att engagera sig i regionpolitik historiskt varit för lågt för regionernas eget bästa.
Under pandemin har regionernas roll blivit mer tydlig för fler medborgare. Regionernas arbete med sjukhusvård, inte minst intensivvård, har fått relevant fokus. När vi nu är i en period där vaccinationer pågår runt om i landet är det även här regionerna som är de viktigaste aktörerna. Att regionerna fungerar är av mycket stor betydelse, men ett antal brister med ojämlikhet sett till landet som helhet och oförmåga att leverera det som förväntas har på nytt aktualiserat diskussionen om regionernas framtid.
Gång på gång har planer på storregioner misslyckats, trots ett antal olika utredningar och kommissioner som skulle leverera framtidslösningar. Det har inte funnits någon kraft bakom förslagen och därmed närmar vi oss allt mer ett vägskäl. Kommer regionerna att utvecklas och stärka sin roll efter pandemin, eller kommer de att avvecklas? Segra eller dö, var det visst.
Det parti som har varit tydligast med sin ståndpunkt är Kristdemokraterna, som i korthet vill lägga ned regionerna. Det är ingen lätt sak att genomföra, men tydligheten är välkommen. De flesta andra partier vill inte gå den vägen, men exempelvis Liberalerna aviserar i sammanhanget att de vill se en hårdare styrning av regionerna i kombination med en stärkt patientnära sjukvård som gör verksamheten mer lokal.
Känslan är ändå att regionernas framtid på sikt till stor del kommer att avgöras av det lokala politiska engagemanget, eller frånvaron av detsamma. Hur kommer intresset att se ut 2022 för att kandidera för att företräda folket i regionfullmäktige? Den politiker som har stora ambitioner siktar oftast på riksdagen, medan den som vill vara mer jordnära och prioriterar vardagslivet väljer kommunen. Hur många prioriterar och satsar på regionen framåt?